Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hufvudtalama för lagutskottets hemställan voro, förutom stats- och
justitieministrarna, hrr Hammarskjöld, Hjäme och Waldenström. Exc.
Ramstedts tal var det tyngst vägande anförandet till förmån för den
starkt modifierade kungl. propositionen och präglades, som naturligt
var, af försöket att stå fullkomligt neutral öfver de stridande
klassintressena. Motståndarne voro lagutskottets v. ordf. herr Zetterstrand,
samt bl. a. hrr Staaff, Hedin, Branting och Persson i Malmö. Herr
Zetterstrand framhöll, att de nya bestämmelserna skulle sakna tillräckligt
civilrättsligt underlag, då så godt som intet i svensk lag finnes stadgadt
om arbetsaftalet, hvars brytande förutsattes för straffpåföljdens inträdande.
Han betonade vikten af att först antaga en lag om förliknings- och
skiljenämnd och förklarade, att den nuvarande situationen kräfde
inbördes lugn.
Herr Staaffs tal var förträffligt, utmärkt af stora synpunkter och
välgörande saklighet. Här kan blott framhållas det psykologiska
betraktelsesätt han anlade vid bedömandet af lagens verkningar.. Herr
Hedin ingick icke i några detaljer utan uppdrog en bred jämförelse
mellan böndernas och arbetames emancipationssträfvanden och sökte
beveka landtmännen, hvilka i sin frigörelsekamp haft bistånd och hjälp
af statsmakterna, att ej ställa sig emot arbetarne, som saknat detta stöd.
Historiska paraleller drogos naturligtvis ock af historikerna ex professo
Hjäme och Höjer. Särskildt var den engelska Conspiracy and Protection
of Property act af 1875 på tal jämte den fria australiska staten Victoria.
Emellertid är det väl alltid olämpligt att åberopa engelska lagparagrafer
till stöd för eller emot en sak, när man ej noga känner
lagtillämpningen i de särskilda fallen, som ju i England konstituerar gällande
rätt. Bland förslagets motståndare märktes slutligen herr Persson från
Malmö, i hvilken arbetarintressena i riksdagen fått en betydande
representant, som i hög grad äger kammarens öra. I ett längre tal gaf han
en öfverblick öfver arbetarrörelsens orsaker, medel och mål, hvilket
anförande var af ganska stort intresse, äfven om det icke alldeles hörde
till den föreliggande frågan. Han och herr Branting försökte att
vederlägga de angrepp, som gjordes på socialdemokraternas, tvång mot
arbetsvilliga och utanför organisationerna stående. De fakta och siffror,
som de båda partikamraterna framlade för att bemöta de gjorda
påståendena, verkade emellertid ej fullt öfvertygande.
Med 112 röster mot 110 afslog kammaren de föreslagna
ändringarna i kap. 19 och med 119 röstet mot 100 ändringarna i Kap 25.
Ej otroligt är att ett lagförslag i öfverensstämmelse med lagutskottets
hemställan eller den Brock-Bökelundska motionen (hvari straffpåföljden
utvidgas att gälla alla fall då synnerlig fara uppstått för någons lif
och hälsa eller för grof skada å egendom) ånyo kommer att
framläggas, möjligen i samband med förslag till lagbestämmelser om
arbetsaftal. Då kommer förslaget icke att som nu behöfva lida af den
klasslagsprägel, som vidlådde den ursprungliga kungl. propositionen,
och som utskottets ändringar ej förmådde utplåna i den allmänna
meningen. Men lika viktigt — eller viktigare — är att afskaffa
juridiskt och socialt orättfärdiga lagar. Så länge kap. 15 § 22 står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
