Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagutskottet vidtog emellertid väsentliga ändringar i
regerings-förslaget, ägnade att borttaga den karaktär af klasslag som karaktäriserade
detsamma. Utskottet föreslog straffpåföljd äfven för arbetsgifvarnes
med aftalsbrott förbundna skadegörande arbetsinställelser och stadgade
straff först då den aftalsbrytande bort kunna inse den med aftalsbrottet
förbundna faran för människors lif, hälsa eller för grof skada å
egendom och af gärningen kommit skada å person eller grof skada å
egendom. I afseende på kap. 25 företog utskottet lindringar i ett par
straffsatser. Reservation hade afgifvits af 6 ledamöter från andra
kammaren, som hemställt om rent afslag. Särskilda motiveringar härför
afgåfvos af hrr Lindhagen, Zetterstrand och Segerdahl, af hvilka hr
Lindhagen framhöll faran af brådstörtad lagstiftning i den föreslagna
riktningen och betonade de sociala skäl som minst lika kraftigt som
de juridiska talade för afslag.
Det tyckes som om försiaget rörande kap. 19 under, andra
förhållanden icke behöfde vara oantagligt. Att jämställa detsamma med
Åkarps-lagen och förklara att arbetames rörelsefrihet därigenom hindras, det
bevisar antingen okunnighet eller något värre. Ty man lägger väl icke något
hinder i vägen för arbetames emancipationssträfvanden genom att fordra
att hänsyn tages till människors lif, hälsa eller egendom. I sinom tid
kommer säkerligen några lagbestämmelser i denna riktning att antagas,
enär aftalsbrytande arbetsinställelser, som medfört skada å person eller
egendom för närvarande endast kunna medföra straff, då skadan å
person är af viss svårare beskaffenhet, och då egendomsskadans närmaste
orsak är åsättande af eld. — Man får icke i all lagstiftning till
samhällets skyddande mot skadegörelse och allmän fara vid arbetsinställelser
se utslag af en undantags- eller klasslagstiftning, men det kan ej nekas
att agitationen på vissa håll låtit, denna åsikt framträda.1
Rörande lagutskottets förmildrade förslag i kap. 25 § 15 angående
arbetame vid statens kommunikationsväsende och vissa allmänna
inrättningar är det svårare att yttra sig. Det är otvifvelaktigt, att det är de
fattigare klasserna i samhället, som i första rummet komma att bli
lidande vid en eventuell storsträjk, som omfattade de i kap. omtalade
arbetargrupperna. Emellertid synes ingen anledning föreligga att söka
beröfva dessa arbetare ett vapen, som de säkerligen endast i nödfall,
då deras lifsintressen beröras, skola begagna sig af, vid tillfällen, då
böterna eller t. o. m. fängelset synes mindre hotande än det som
genom arbetsnedläggelsen skulle bekämpas. Det bör äfven anmärkas,
att “allmänfaran“, som kan motivera straffet, ofta på detta område kan
krympa ihop till “allmänna olägenheter“.
Den 15 maj behandlades lagförslaget af riksdagen. Första
kammaren antog utskottsförslaget nästan utan diskussion, hvaremot det
af-slogs i andra kammaren efter en lång och synnerligen intressant debatt.
1 Det mindre tilltalande sätt hvarpå man från socialdemokratiskt håll opponerat
mot den ifrågasatta lagen har naturligtvis delvis förorsakats af högerpressens lättvindiga
behandling af förslaget. I densamma spelades skickligt på de strängar, som sattes i
rörelse genom de beklagliga öfvervålden på Stockholms gator, och det framhölls att
lagen var afsedd att förekomma dylika uppträden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
