Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ju, att arbetarne gåfvo efter, och skedde detta, skulle det för visso vara
det bästa vittnesbörd om deras behärskning och disciplin. Sker det
däremot icke — och fackförbunden hafva redan gifvit ett afböjande
svar på Verkstadsföreningens ultimatum, ehuru de tillika förklara sig
beredda till fortsatt underhandling — ja, då förestår här säkerligen en
kraftmätning, hvartill vi i vårt land ännu icke sett något motstycke.
Det är knappt värdt att söka ställa något horoskop om utgången af en
sådan strid, hvilkendera parten skall segra och hvilkendera lida
nederlag. Äfven om, såsom väl är troligt, arbetsgifvame tillsynes gå segrande
ur striden, är det dock industrien som får sitta emellan till skada för
såväl arbetsgifvare som arbetare. Att nu sätta hårdt mot hårdt synes
oss därför vara ett taktiskt missgrepp, och till detta hafva båda parterna
gjort sig skyldiga. Men skall man månne å båda sidor vidhålla detta?
Det får den närmaste framtiden utvisa.
Beträffande åter den andra stora arbetskonflikten — hvilken icke
har det ringaste att göra med den föregående, såsom dock påståtts,
— inom byggnadsfacken i Stockholm, måste vi därom fatta oss kort,
då vår artikel redan svällt ut allt för mycket. En opartisk granskning
af de tillgängliga aktstyckena synes oss äfven här gifva vid handen,
att taktiska missgrepp blifvit begångna å båda sidor och att
underhandlingarna blifvit utan tvingande skäl afbrutna af den unga, stridslystna
arbetsgifvareföreningen, här det s. k. Centrala arbetsgifvareförbundet,
som skyndat att igångsätta lockout trots de kvarstående
menings-skiljaktigheterna ej bort vara omöjliga att öfvervinna med litet god vilja
å båda sidor. Äfven här har man från arbetsgifvarehåll sökt skjuta fram
talet om skydd för arbetets frihet och föreningsrätten såsom det, striden
gäller. Verkliga förhållandet synes ovedersägligen vara, att Centrala
arbetsgifvareförbundet nu i detta hänseende står på samma
ståndpunkt som Verkstadsföreningen för ett år sedan, (men nu öfvergifvit
i denna punkt), nämligen att envist hålla fast vid en mindre lycklig
formulering, som man med allt gewalt vill trumfa igenom med
maktspråk, det må sedan gå med det öfriga huru det vill. Såvidt vi kunnat
finna, borde föga svårigheter hafva mött att få denna meningsskiljaktighet
ur världen — kunde man t. ex. ej acceptera den af Verkstadsföreningen
och de med den förhandlande arbetareorganisationema godtagna
formuleringen? — då hade äfven här såsom det enda väsentliga kvarstått
lönefrågorna, för hvilkas lösning dock icke några oöfverstigliga
svårigheter lära möta. Svårast torde det kanske bli att få en
öfverenskom-melse inom plåtslagarefacket, där man synes vara böjd för att
återupprepa den oresonliga striden från i höstas. Men öfriga
arbetsgifvare-och arbetareintressen borde väl därför icke sättas på spel.
Den iscensatta lockouten har nu närmast berört cement-, grundläggare-,
bergsprängare- och plåtslagarefacken, således icke de egentliga
byggnadsfacken, ehuru vissa försök göras att få striden utvidgad äfven till dessa. De
egentliga byggnadsfacken — Byggmästareföreningen å ena sidan och de 5
fackföreningarna inom byggnadsfacken å den andra — hafva efter
för-lidet års stora konflikt ett gemensamt aftal till den 1 april 1906, däri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
