Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu hastigt påkomna ifver att få förhandlingsordningen undertecknad till
omedelbart ikraftträdande, och efter den oändliga förhalningspolitik, som
de bestämmande inom Verkstadsföreningen hittills bedrifvit, icke tro
denna ifver vara äkta. Därmed må emellertid förhålla sig huru som
helst, arbetarne handla dock efter vårt förmenande ytterst oklokt, som
icke gifva efter i denna underordnade fråga, skrifva på
förhandlingsordningen och få underhandlingarna om minimilöner och lärlingsväsendets
ordnande upptagna och slutförda. Endast därigenom blefve det
möjligt att få konstateradt, om den enda egentliga stridsfrågan — om
minimilönernas belopp — kan lösas på fredlig väg. Då det vid det
föregående underhandlingsarbetet ställts i utsikt, att Verkstadsföreningen
icke skulle vara villig att på flertalet orter i riket garantera en högre
minimilön än 22 a 24 öre per timme åt myndig arbetare efter
genomgången fullständig lärlingsutbildning, äro möjligheterna af en
fredlig uppgörelse ju ej stora, och det är väl därför arbetarne
föredragit att redan nu gå till strid.
Förnekas må ju icke, att man äfven från arbetames sida gjort sig
skyldig till beklagliga missgrepp under dessa förhandlingars gång och
särskildt till en kanske onödigt långt gående misstänksamhet beträffande
Verkstadsföreningens goda vilja att verkligen ernå ett resultat af
förhandlingarna. Det hufvudsakliga felet till att det gått som det gått
ligger dock otvifvelaktigt hos Verkstadsföreningen, hvars hållning allt
emellanåt varit allt annat än vederhäftig och tillmötesgående. Att det
här skulle gälla en strid om föreningsrätten, som man på visst håll
sökt göra gällande, är dock alldeles oriktigt, det må här konstateras,
hvilket ock otvetydigt framgår af den ofvan lämnade framställningen.
Nej, striden gäller de af arbetarne nu sedan två ån åtrådda
minimilönerna, hvilka de misströsta om att få genom underhandling med
Verkstadsföreningen och hvarom Verkstadsföreningen, som nämndt,
förbjudit sina medlemmar att underhandla och träffa aftal, och striden
gäller kanske därjämte, att arbetarne trott sig på detta sätt kunna få
ett slut på Verkstadsföreningens förhalningspolitik. Partiell
arbetsned-läggelse har därför nu tillgripits vid ett antal verkstäder på olika platser,
de enskilde arbetsgifvarne äro, som nämndt, af Verkstadsföreningen
förbjudna att förhandla, Verkstadsföreningen själf vägrar att fortsätta
de afbrutna underhandlingarna, förrän förhandlingsordningen är
under-skrifven, och har nu vid sitt årsmöte den 13 dennes fattat det enda
beslut, som med Verkstadsföreningens föregåenden var att vänta, ett
nytt ultimatum, såsom det allmänt rubricerats pressen. Häri fordras
förhandlingsordningens underskrifvande till den 22 maj till omedelbart
ikraftträdande och såsom en följd däraf inställandet af alla påbörjade
partiella strejker, hvarjämte tillägges, att, om detta afböjes,
Verkstadsföreningen icke vidare anser sig bunden af hittills gjorda erbjudanden
och öfverenskommelser samt kommer att vidtaga de åtgärder, som
omständigheterna kunna påkalla — hvarmed väl knappast kan åsyftas
annat än allmän lockout.
Så tillspetsad, som situationen blifvit, är det väl knappast att
förvänta, att en uppgörelse i godo nu skall kunna ske. Önskligt vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
