Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spak underkastelse; denne har rätt att skälla honom huden full och bruka
kroppsligt våld, han har knappast rätt att svara. — För dem, hvars törst efter
kunskap och själfständighet är stark nog att motstå förhållandenas fruktansvärdt
förslöande och nedbrytande makt, återstår föga annat än att — liksom Per —
med en befrielsens suck, ehuru med tungt hjärta, vända fosterlandet ryggen.
De figurer som i hela sin osminkade realism röra sig i Aakjsers bok,
hafva ingen förskönande martyrgloria, de äro ofta sådana, från hvilka de
moraliskt och lekamligt rentvättade och finkammade med motvilja vända sig bort,
de äro människor, som “traeder hinanden i Dyndet ned“. Men de äro dock
människor, och midt bland last och okunnighet, midt ur uselhetens mörker
lyser emot oss själsfinhetens och intelligensens guld. Bilden af den tjänande
landtarbetaren, hvars lif trots ett oförtrutet arbetssläp oftast utvisar en nedåtgående
båglinie, slutande med i förtid bruten hälsa och ett förnedrande beroendetillstånd,
har författaren härmed med obarmhärtig åskådlighet ställt inför en likgiltig
publik, utmanande dess ansvarskänsla. “Hvad betyder“, säger han, “alla edra
nyodlingar, alla edra förädlingar af får- och kreatursraser, hvad betyder det rent
samhällsmässigt sedt mot den olyckan, att ni låter människan förkrympa, låter
otaliga fattigmanshjärnor med deras tiotusende möjligheter ligga som en
svedjad åker!“
Jeppe Aakjjer, som med sin roman “Vredens Börn“ intar en plats bland
det moderna Danmarks yppersta författare, har själf utgått från ett fattigt hem
på den jylländska heden och förde till sitt sjuttonde år en landtarbetares lif.
Så lyckades han låna ihop litet pängar och for till Köpenhamn för att studera.
Under flera år kastades han sedan hit och dit, höll föredrag, uppträdde som
politisk agitator och blef slutligen folkskollärare. 29-årig — 1895 — blef han
student, och fyra år senare gjorde han sin debut som skönlitterär författare med
berättelsen “Bondens sön“. Aakjaer är bonde och vill vara det. Men han är
framförallt frihetsmannen, hvilken, hvarhelst det gäller att bekämpa orättvisa och
förtryck, med sitt lugnt oförfärade inlägg i tal och skrift ställer sig i främsta ledet.
S.
Utlåtande af stadsfullmäktiges i Uppsala bostadskommitté.
Den 16 oktober 1903 tillsatte stadsfullmäktige i Uppsala en kommitté för
att behandla en af hr Nils Stenbeck afjgifven motion angående kommunala
åtgärder i bostadsfrågan. Utlåtandet föreligger nu i tryck (22 sidor). Förutom
en del uppgifter om byggnadsverksamheten i Uppsala redogör kommittén för
bristerna i gällande byggnadsordning och stadsplan, hvarjämte förordas att
staden inköper större tomtarealer i och för utvidgning af stadsplanen samt att
en statistisk undersökning företages rörande bostadsförhållandena. Kommitténs
ordförande, häradshöfding Axel Olivecrona, framhåller i ett särskildt yttrande
önskvärdheten af att staden förmedlar lån till byggnadsföretag som afse
uppförande af enkla smålägenheter och att en effektiv bostadsinspektion kommer
till stånd. K.
Fjällfolkets tidning har i dagarne utkommit med sitt tredje nummer med
porträtt och biografi af den framstående artisten och lappvännen Johan Tirén
jämte aftryck af hans nya tafla: “Vargar i renhjorden“, hvilken inom kort
kommer att åtfölja Aftonbladet som bilaga.
FÖRENINGSMEDDELANDEN.
Centralförbundet för socialt arbete hade den 8 maj inbjudit samtliga
riksdagsmän, Stockholms stadsfullmäktige jämte en del arbetarrepresentanter till
en öfverläggning om k. m:ts förslag till straffbestämmelser rörande vissa slag af
strejker. Diskussion, som icke var offentlig, inleddes af redaktör E. B. Rinman,
som gjorde gällande att den föreslagna nya lagstiftningen för så vidt den afser
19 kap. strafflagen ingalunda principiellt sedt innebure någon oberättigad
undantagslag om däri toges hänsyn äfven till arbetsinställelser förorsakade af
arbets-gifvare. Däremot ansåg talaren den föreslagna utvidgningen af
ämbetsmanna-ansvaret enl. 25 kap. strafflagen orättvis och obehöflig. Ur allmänt politiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
