Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hof åt en slitande konflikt mellan representationens båda hälfter, en
konflikt, som måste än mer skärpas i mån som den folkvalda kammaren
vidgar sig till att särskildt representera de djupa leden.
Enkammar-systemet är nog ett olämpligt botemedel mot en sådan konflikt, ty med
blott en kammare vinnes ingen sund balans mellan liberalism och
konservatism. Den enda lösningen af problemet ligger i en rättvis
förflyttning af maktens tyngdpunkt in i den folkvalda kammaren. Ty
om lifvets egen mäktigaste kraft är framåtskridandets lag, så måste en
lifskraftig folkrepresentation gifvetvis inrätta sig efter denna lag. Är
Andra kammaren det politiska uttrycket för rikets utveckling, så bör
maktens tyngdpunkt också ligga där.
Den enda öfvervikt, som nu tillkommer vår riksdags Andra kammare
består ju i ledamöternas större antal, hvarigenom Första kammaren blir
lidande vid de gemensamma voteringarna, men också endast där. När
1894 års riksdag fixerade medlemsantalet i Andra kammaren, inhöstade
den Första en maktvinst, som den förut ej ägt. Möjligheten till
makt-stegring i mån som folkmängden växte var därmed afklippt för den
folkvalda kammaren. Vi stå alltså i vårt land till skillnad från de
socialt intresserade i andra länder redo att utveckla det sekel, som
skall blifva den sociala frågans, med hjälp af en politisk ordning, som
i det allra närmaste förlägger maktens tyngdpunkt midt i det alltmer
vidgade gapet mellan de båda kamrarna. En sådan hjälp är icke af
den art, att det nödvändiga anlitandet af densamma påskyndar en
tidsenlig lösning eller utveckling af de många sociala problemen.
Det ligger utanför Social Tidskrifts uppgifter att behandla rent
politiska frågor, men en efterforskning af det öde, som drabbat en
mängd sociala reformförslag inom Sveriges riksdag, ger vid handen
att den alltmer aktuella frågan om Första kammarens omdaning är en
social fråga fullt lika mycket som en rent politisk. När Andra
kammaren gång efter annan i enlighet med tidens kraf beslutar sociala
reformer eller blott saklig utredning af desamma och detta arbete möter
ett i det längsta absolut motstånd hos Första kammarens majoritet, då
är den gräns dragen, där förståelsen af denna absolutism ohjälpligt
stannar för de socialt intresserade. Må saken tala för sig själf genom
ett framläggande af de fakta, som bilda resultatet af Första kammarens
socialpolitiska arbete under de sista åren. De innehållas i en af
Valfrid Spångberg nyligen utgifven bok “Förstakammargämingar“
(Pris 3: 50), ett med kunnig och flitig hand samladt material till
belysning af vår senats sociala intresse. Man behöfver ingalunda
instämma i alla författarens privatspekulationer om motiven till
senatorernas voteringar, eller dela det partisinne, som genomlyser framställningen,
för att inse, att här stå vi inför en verklig nationell fara, varslad redan
af Viktor Rydberg, då han på 1890-talet fällde sin kända stränga dom
öfver Första kammaren: “Jag har under årens lopp genom läsning af
Första kammarens diskussioner gripits af en allt djupare vedervilja för
denna senat“, och han förutsåg “olyckor från det trånga och själfviska
uppfattningssätt, hvarom dess diskussioner bära vittne“.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
