Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gengäld redan nu röner inverkan af föreläsningarna står nog utom allt
tvifvel, mfen denna samverkan måste bli mycket lifligare. När nu
statsunderstöd för folkbibliotek genom riksdagsbeslutet i år kommer till,
blir ju denna fråga dubbelt aktuell och betydande.
* *
*
Till sist blott några ord angående framställningssättet vid
föreläsningarna. Statsutskottet hade som nämndt uttalat ett maningsord
härom. Detta blef ytterligare understruket af en talare i Första
kammaren, som gjorde gällande, att föreläsningarna framför allt böra vara
“smakbitar“, hvilka väcka aptit på mer.
Jag tror att detta uttryck träffar spiken på hufvudet. Vi få ej
föreställa oss att föreläsningarna — äfven om de anordnas i serier
— skola skänka ett sammanhängande verkligt vetande. Den föreläsare
som går ut härifrån lär snart känna sig ganska besviken. Det gäller
här blott att så ut bildnings/rö/i, som kunna gro och i sinom tid växa
upp till skörd. Det gäller att ge smakbitar som inge aptit på mera.
Lyckas en föreläsare blott därmed så är hans hufvudsakliga uppgift fylld.
Men härför fordras en framställningskonst, som såväl grundligt
klarlägger ämnet som gifver detsamma en fängslande lättillgänglig
form. Våra föreläsare torde mindre svika det förra än det senare
krafvet. Att för en publik af mycket växlande beskaffenhet finna just
den rätta tonen, så att alla kunna — och af eget intresse tvingas —
följa med, det är en svår konst, som få äga af naturen och icke
alla kunna förvärfva, men som alla åtminstone böra sträfva efter. I
samma mån det lyckas gör föreläsaren större nytta. Kan han icke i
detta afseende uppnå en viss grad af konstnärlighet, så gör han klokare
i att afstå från föreläsningsverksamheten. Den föreläsare, som ser att
. han vid förnyadt uppträdande på samma plats förlorar åhörare, bör äga
själfkritik nog att antingen arbeta,sig fram till en lyckligare framställning,
eller om det ej lyckas, helt och hållet afstå från att föreläsa.
Föreningarna särskildt på landet, som i många fall veta alls intet
om de i katalogerna upptagna föreläsarne, ha därför ofta ganska stor
svårighet att erhålla för dem fullt lämpliga sådana. Byråerna kunna
ju i någon mån hjälpa dem, men de befinna sig i ett rätt delikat läge
då det gäller att till- eller afråda en rekvisition. Genom samtal med
andra föreläsare kunna föreningarnas föreståndare stundom få goda
upplysningar, men äfven en dylik rådgifning är ett rätt kinkigt värf.
Den bästa utvägen är — som jag i en uppsats i denna tidskrift
under fjolåret tog mig friheten framhålla — att föreläsningsföreningarna
i de skilda länen eller landsdelarna, på sätt som redan å vissa håll
skett, sammansluta sig till förbund. I dessa förbund ha föreståndarne
tillfälle att åtminstone ett par gånger om året samråda, utbyta
erfarenheter och öfverenskomma ’om lämpliga föreläsare och ämnen. Däraf
vinnas ock åtskilliga andra fördelar som i nämnda uppsats (aug. 1904)
närmare antyddes och som jag därför ej här upprepar.
En lycklig och ljus framtid för vår svenska föreläsningsrörelse bör,
tror jag, sökas under sammanslutningens tecken. Och i enlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 4 15:56:32 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/soctids/1905/0253.html
