Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het med det ofvan sagda tänker jag mig då en sammanslutning, å ena
sidan emellan föreläsnings- och biblioteksverksamheten, å andra sidan
emellan alla de inom en viss landsdel verkande föreläsnings- (och
biblioteks-) föreningarna. Valdemar Langlet.
Ställningen mellan arbetsgifvare och
arbetare i vårt land.
Vi meddela här nedan en arbetsgifvares synpunkter rörande ofvan angifna
ämne samt ett svar därpå från en af de organiserade arbetames representanter.
Vi hoppas att en diskussion af detta slag under nuvarande skarpa motsättningar
mellan arbetare och arbetsgifvare ej skall bli alldeles ofruktbar. Red.
I. Sedd från arbetsgifvarnes och näringslifvets synpunkter.
Under de senare årens alltmer tillspetsade och i dessa dagar till
ett synnerligen kritiskt läge komna arbetskonfliktema tyckes bland
allmänheten, och särskildt den frisinnade delen däraf, den uppfattningen
alltmer fått insteg, att nästan hvarje stridsfråga mellan arbetsgifvare och
arbetare i främsta rummet är en socialpolitisk fråga. Arbetsgifvarna börja
betraktas med misstro, såsom om de vore maktlystna för maktens egen
skull och snikna utsugare för att kunna personligen lefva högt. Att
sådana tankeriktningar emellertid otvetydigt härstamma från den mot
allt, som afviker från absolut jämlikhet, våldsamt aggressiva socialistiska
åskådningen glömmer härvid mången, som, ehuru tillägnande sig
uttrycken, lifligt skulle protestera emot att själf anses såsom socialist.
Hur naturligt synes kanske äfven för sådana personer svaret på en
fråga som denna: Är det rätt att arbetames skydd anskaffas på
bekostnad af arbetsgifvarnes? Och likväl är detta en fråga, som de svenska
arbetsgifvarna måste, ehuru själfva med häpnad, i dessa dagar vädjande
framställa till allmänheten.
Ordnandet af arbetarnas administrativa ställning till arbetsgifvarna
och bestämmandet af arbetarnas aflöningars storlek m. m. äro dock
frågor, som ej kunna betraktas såsom socialpolitiska i ens närmelsevis lika
enkel mening, som exempelvis ordnandet af sjukvårds- och
fattigvårds-väsende eller dyl, — ja, det måste helt enkelt allvarligt protesteras mot
att vid dylika frågors lösning socialpolitiska skäl sättas i första rummet.
Att fordra, att en arbetsgifvare skall frånsäga sig rätten att
bestämma, hvilka arbetare han vill eller icke vill hafva, är att arbeta en
anarkisk politisk åskådning i händerna. Att hysa ovilja mot
arbetsgif-vama, därför att de ej hur långt som helst — och under hvilka
omständigheter som helst — falla undan för arbetarnas med hvarje år allt
våldsammare löneförhöjningsanspråk, är att kasta öfver bord all tanke
på förnuftig ledning i ekonomiska spörsmål.
Att tyda de ofta förekommande nederlagen för arbetsgifvarne, såsom
ett otvetydigt bevis för rättmätigheten i motpartens fordringar, är
mycket förhastadt. Faktiskt ha ända till de sista åren arbetsgifvarne ur
stridssynpunkt måst intaga en svag ställning genom bl. a. bristen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
