Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det skulle vara intressant att veta hvad art. förf. menar med det i
sammanhang med frågan om rätten att antaga och afskeda arbetare
förda talet om att “det vore att arbeta en anarkisk politisk åskådning
i händerna “? Det är nog ingen, som kan bli klok på detta uttalande.
Artikelförfattaren talar senare om den stora fara, som f. n. hotar det
svenska näringslifvet, och han anser att det uttalade ordet
“okynnes-lockout“ innebär ett oförstående af denna fara. Ordet är dock
nog berättigadt. Näringslifvet hotas af en fara, och den är redan
öfver oss, men icke alls har faran sin orsak där art.-författaren vill
lägga den. Trots stridiga konkurrensintressen ha arbetsgifvame, som
i början af arbetames organisationsrörelse förhånade allt hvad
organisation hette, slutligen, just genom arbetames organiserande, äfven
de gripit till organisationens väg. Det synes mig att arbetarne, som
äro organisationsidéens egentliga bärare, därmed vunnit en samhälleligt
sedt stor principiell seger gent emot organisationsidéens motståndare.
Men denna organisationsrörelse bland arbetsgifvame, som ger dem
ännu mera makt, är ännu ny och den ökade maktställningen och
begäret att pröfva sina nyvunna organisationer, locka dem till åtgärder,
som innebära stora faror. Men ännu mer. Man skall nämligen komma
ihåg att därjämte ett stort antal arbetsgifvare trots det de gripit till
organisationens medel, ännu lefva i föreställningar och idéer, som mycket
litet eller icke alls svara emot de nya förhållanden, som framträdt.
De vilja använda sin organisation icke som det borde vara, till en
hjälp för att möjliggöra hvad vår tid kräfver på det industriella
området, utan de vilja använda den för att åstadkomma att allt skall
vara som det är eller till att föra förhållandena tillbaka så att de
blifva sådana de voro på den tid, då arbetarne ej hade någon
organisation.
Det är häri faran ligger för det svenska näringslifvet, det är i detta
man också har att söka den innersta orsaken till de pågående striderna;
denna ligger i arbetsgifvarnes oförstående af själfva organisationens
väsende, hvaraf de ännu blott synes tillägnat sig de yttre formerna
— och knappt det — samt maktmedlen; de ha alls icke ett lefvande
begrepp om idéen, liksom de ännu lefva kvar i föråldrade föreställningar
med afseende på frågan om löner och arbetsvillkor samt ofta äfven
i fråga om produktionssätt och arbetsmetoder. Jag vill härmed
ingalunda hafva sagt att allt och till hela sin utsträckning är som det
borde vara på arbetaresidan i fråga om en rätt förståelse af
organisa-tionsidéen. Men att det är bättre är tydligt därför att deras
organisationer ärö äldre, men framför allt, jag upprepar det, det är icke från
deras sida faran hotar näringslifvet, därför att de stå på framstegets
sida, deras kraf äro i öfverensstämmelse med, som vi ofvan antydt,
utvecklingen och stå i full öfverensstämmelse med samhällets och
industriens verkliga intresse. Samhället, ja, det bryr sig ju den icke
* egoistiskt samhällsfientliga“ art. förf. ej om, som ej vill ha
socialpolitiska synpunkter för dessa frågor, men de torde ju ändå få tagas i
räkning. Utrymmet tillåter ej att ge sig in på artikelförfattarens om
fanatiskt socialisthat och om totalt oförstånd af socialismen vittnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
