Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kl. 5 e. m. afslöt prof. Seved Ribbing mötet med ett glänsande tal i
universitetets aula; framhöll bl. a. att de skrankor, som under årens lopp hade rests klasserna
emellan, vore det de ungas plikt och skyldighet att rifva ned, om de på rätt
sätt ville förvalta det arf de af fädren mottagit, nämligen fosterjorden, så att
den blef rikare och lyckligare än förut.
Därmed var det första större skånska ungdomsmötet slut, ett möte, som
utan tvifvel hos deltagarna väckt en mängd nya impulser till lif. Och många
voro helt säkert de som önskade sådana möten upprepade år efter år.
S. Jhn.
Ungdomsmötet I Hedemora.
Den lilla staden .Hedemora är nog i och för sig särdeles lämplig för att
mottaga en ungdomsskara, täck och leende som den är. Och då därtill kommer
de utmärkta arrangement, som gjorts, blef den, synes det mig, en rent af
idealisk plats för ett ungdomsmöte. Vid V2 5-tiden på midsommarafton sågs
ett gladt tåg genom äreporten, som var rest vid norra ingången till staden, i
den raska takten af Engelbrektsmarschen vandra upp mot Stadsberget. I téten
gingo skolbarn med flaggor, så kom musikkår och nationalklädd ungdom och
sedan gemene man, af hvilka många slöto sig till under vägen. På Stadsberget,
där en talarstol var rest, öppnade landshöfding Holmqvist mötet med några
kraftiga ord och slutade med att utbringa lefve för konung och fosterland, man
sjöng “Du gamla, du friska" och afsände telegram till konungen. Ett
bländande solsken stekte hela tiden öfver samlingsplatsen, hvarför många togo sin
tillflykt till skogen omkring densamma. Dock voro icke de få, som härdade
ut i solgasset för att lyssna till prof. Wides föredrag om “Julgran och majstång“.
Efter några unisona sånger uppträdde hand. O. Rosén och talade om
“Ungdomsglädje“. Hans föredrag, bar prägel af ungdomlig kraft och manlighet och
åstadkom lifliga applåder. Därefter uppförde Hedemora lekstuga sångdansar på
en för tilfället uppförd dansbana. Från backarna omkring hade de flesta
deltagarna tillfälle att åskåda dansen, som af de flesta utfördes i Hedemora-dräkt,
hvilket gaf dansen en mycket behaglig prägel. Sedan vidtog allmän dans, i
sanning allmän, ty där dansade gamla, unga, kända och okända med hvarandra
långt ut i den ljusa sommarnatten. För dem, som icke dansade, berättade herr
Saxon-Lindström historier, mindre lämpliga måhända vid ett tillfälle som detta.
Midsommardagen predikade rektor N. Beskow i Hedemora kyrka, hvilken
då var fullständigt fullsatt, och kl. 1 ägde därstädes en mycket vacker konsert
rum med prestationer af hr G. Hägg, hr A. Runnqvist samt Södra Dalarnes
sångarförbund. Hettan, trängseln och det något utdragna programmet gjorde
dock att musiken för mången nog blef mindre njutbar, än den eljest skulle varit.
På dem, som ej kunde åhöra konserten, utöfvade den lilla särdeles
tilltalande konstutställningen i samskolans lokal stark dragningskraft. Där funnos
taflor af Zorn, Carl Larsson, Ankarcrona m. fl. framstående konstnärer.
På aftonen samlades åter mötesdeltagarne på Stadsberget. där föredrag och
tal nu höllos af folkskolläraren Hansson, rektor U. Stadius samt f. d.
skådespelaren Aug. Lindberg. Den senares tal var glödande af hänförelse, och det
åstadkom också en hänförd stämning bland åhörarne »Du gamla, du friska»
klingade ånyo från tusentals läppar. Också denna kväll dansades det, om
möjligt ännu intensivare än föregående dag.
Nästa dag gjordes utfärd till Säter. Här hade rektor Beskow ett
hjärte-varmt anförande, hvarvid han framlade några tankar om de stämningar han
funnit rådande under mötet, som han ville uttrycka med orden: ungdom,
förbrödring och fosterland.
Sedan förhandlingar angående plats för nästa möte o. s. v. ägt rum, gingo
en stor del af mötesdeltagarne den vackra vägen upp till Bispbergsklack,
hvar-ifrån man hade den härligaste utsikt öfver de fridfulla Dalabygderna. Här var
det Karlfeldt höll sitt präktiga, vackra tal, där han manade de unga att,
pröf-vande sig själfva, söka vinna den sanna fosterlandskärleken och omsätta den i verk
och handling. På förslag af hr Ankarcrona enades mötesdeltagarne efter någon
diskussion om följande: »Fred med Norge och ett nytt Sverige vare vår lösen!»
hvarefter mötet afslutades med afsjungandet af »Vår Gud är oss en väldig borg>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
