- Project Runeberg -  Social Tidskrift / 1905 /
291

(1901-1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om maximitiden för nyttjanderättsaftalet. Följden häraf har blifvit den
väl kända, nämligen att hyresaftalen, hvilka på grund af lagens
ofullständighet måste göras mycket vidlyftiga, i regel kommit att på alla
punkter affattas i öfverensstämmelse med den starkare partens intressen.
Såsom illustration härtill behöfver man blott hänvisa till våra gängse
hyreskontraktsformulär, som uteslutande stadga rättigheter för
hyresvärden och skyldigheter för hyresgäster och som måste underskrifvas
af hyresspekulanterna, om de öfverhufvud skola kunna erhålla några
hyreslägenheter.

Nu har man framkastat idén om organisation mellan hyresgäster
såsom motvikt emot den i sakens natur liggande och genom
fastighetsägareföreningar yttermera stärkta makt som hyresvärdarne besitta;
sådana organisationer äro f. ö. icke okända utomlands, exempelvis i
Tyskland. Men det torde vara alltför ovisst, i hvad mån dylika
hyresgästföreningar skola kunna åstadkommas och hvad de skola kunna
uträtta, för att man vid dem skall våga fästa några förhoppningar. I
hvarje fall skall organisationen näppeligen kunna vinna sådan anslutning
och utbredning, att det hyresvärdsgodtycke, åt hvilket hyresgästerna
nu äro utelämnade, allestädes upphäfves eller modifieras. För att
tillfyllest skydda deras intressen, som nödgas hyra af andra, finnes
därför intet annat medel än att genom lagstiftning fastställa vissa regler
vid hyra, hvilka ovilkorligen skola gälla, hvad än kontrahenterna kunna
ha aftalat. Det skall med andra ord ej längre stå husägarne fritt att
betinga sig hvilka för dem förmånliga vilkor som hälst eller att
und-slippa vissa mjnimiskyldigheter gentemot hyresgästerna. Först genom
ett sådant ingrepp på den heliga eganderätten — husägarnes rätt att
uthyra sina hus på hvad vilkor de själfva finna för godt — ett sådant
brytande mot aftalsfrihetens eljest på privaträttens område i regel
gällande princip, torde man kunna emotse, att hyresgästernas berättigade
kraf bli vederbörligen tillgodosedda.

Fastställandet af vissa ovilkorligt gällande lagbud i hyresgästens
intresse måste därför anses såsom den främsta uppgiften för
lagstiftningsarbetet på hithörande område. Men därjämte bör naturligtvis ej
underskattas betydelsen af klara och efter förhållandena anpassade
lagbestämmelser äfven i de punkter, där man ej ifrågasatt annat än att
aftalsfrihet fortfarande skall gälla.

*



Lagberedningen synes ha gått till utarbetandet af den nya
hyres-lagen med fullt beaktande af lagens sociala betydelse. Visserligen
löses ju icke bostadsfrågan genom någon hyreslag, men “fastställande
af säkra, efter rättvisa och billighet afvägda grunder för husägarens
och hyresgästens inbördes rättigheter och skyldigheter“, säger
lagberedningen, “utgör utan tvifvel en väsentlig förutsättning för att i fråga
om bostadsförhållandena en tillfredsställande ordning skall kunna
utveckla sig.“ Och beträffande den stora principfrågan: aftalsfrihet eller
tvingande lagbud anser lagberedningen det med afseende på
hyresförhållandets stora betydelse för samhället och för en sund utveckling af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 4 15:56:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soctids/1905/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free