Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är sålunda alldeles oriktigt att påstå, det de organiserade
arbetarne ej skulle ha intresse för ökad arbetskunnighet och ett godt
arbetsresultat. På den punkten sammanfalla nog önskningame hos båda
sidorna. Det område där striden uppstår, är frågorna om arbetslönens
storlek och betingelserna för arbetet.
Hr N. F. påstår att organisationerna inverka förslöande på
arbe-tarnes arbetskraft och ambition. Skulle det således verka befordrande
därpå att arbetarne helt och hållet äro beroende af arbetsgifvamas
bestämmanderätt i fråga om löne- och arbetsvillkor, att de måste nöja sig
med hvad som af nåd, kan man nästan säga, medgåfves dem? Skall
det icke tvärtom verka höjande och öka kraften och intresset att veta
med sig, att man tillsammans med sina kamrater har ett ord med i
laget om arbetsvillkoren. Och ligger det icke äggelse däri, att man
måste anstränga sig om det skall lyckas bibehålla den ställning den
högre lönen gifver? Minimilön sätter en gräns nedåt, konkurrensen får
ej trycka ned under denna gräns, men uppåt skall hvar och en ha rätt
att stiga så långt han kan. Täflan upphör ej, men den skall i stället
medföra utveckling uppåt.
Hr N. F. talar några ord om ackordssättning. Ackordsarbete är
en löneform, som arbetarne och deras organisation gå med på, och
deras misstämning däremot har mer varit riktad mot den ofta
oriktiga tillämpningen, än mot ackordssystemet i och för sig. Eller tror
man att det verkar uppmuntrande på arbetaren, som vid ett
ackordsarbete användt sin bästa flit och därvid förtjänat kanske en relativt
hygglig dagpenning — när detta resulterar i att han nästa gång
alldeles omotiverat får ackordspriset nedsatt? Den slutsats, som helt
naturligt därvid drages, är den, att fliten belönas med afdrag. Och
detta förbättras sannerligen icke däraf att dessa afdrag gå ut äfven
öfver kamraterna, som tilläfventyrs icke besitta hans skicklighet. Hvad
arbetsgifvaren vann på afdraget, förlorar han på den liknöjdhet ett sådant
system är ägnat att framkalla. Med upprättande af fasta prislistor,
fasta ackordspris öfverenskomna genom organisationen, försvinner denna
olägenhet, och då kan det sägas, att den flitige och skicklige blir
uppmuntrad att bruka sina krafter.
Hr N. F. talar om fackföreningarnes “förkastliga och fördärfbringande
tendenser“, men de uttrycken har man fullt skäl att i stället använda
om sådana af arbetsgifvarne använda metoder, som de ofvannämda, sedda
ur arbetsintensitetens synpunkt. Talet om att intresset, skickligheten och
energin är i tillbakagående hos vår arbetarestam, är äfven en af dessa
oriktigheter, som man för fram i sitt angrepp mot arbetarne. Men om
det i något fall är riktigt, så ligger orsakerna därtill icke hos arbetarnes
sammanslutningar utan på helt annat håll. Och då hr N. F. klagar
öfver ett förment “förlojande“ af arbetarne — och däri egendomligt
nog vill finna ett berättigande för arbetsgifvames stridslystnad — och
öfver emigration af de kraftigaste, är det nog dåliga botemedel de,
“som bära ansvar för industriens utveckling“, i dessa dagar gripa till;
hårdnackat förnekande af arbetarnes kraf, lockouter och försök till
krossandet af deras organisationer, äro minnsann icke därvidlag de rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
