Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Både för att utbreda idén och att bringa den närmare till
förverkligande torde äfven hos oss ett trädgdrdsstadssällskap göra sin
behöriga tjänst. Ett sådant är ock påtänkt, och torde tanken redan inom
den närmaste tiden komma att realiseras. Föremålet för detta sällskaps
verksamhet blefve att förbereda trädgårdsstaden och att arbeta för vårt
lands kolonisation, men äfven att verka för en vidsträcktare och
mångsidigare “ländliche Wohlfahrtspflege“, sådan man i flere länder på begynt
eller åtminstone för hvars behof man fått ögonen öppnade. Den hos
oss påbegynta föreläsningsverksamheten å landsbygden utgör en vacker
och ingalunda obetydlig början, men i denna sak äro flera andra sidor
att beakta.
Med dessa kortfattade antydningar har jag endast velat hänvända
uppmärksamheten på denna fråga, som verkligen är af stor bärvidd för
hela vårt land och icke blott af mera inskränkt lokal betydelse, och
skall jag med första å annat ställe söka utförligare skildra
framtids-staden, “Sveriges första Trädgårdsstad“, dess uppgifter och betydelse för
vårt land.“ Gust. Stjernström.
Sociala missförhållanden.
Vården af fattiga sinnessjuka och sinnesslöa.
Antalet af de sinnessjuka å landsbygden, som i
enskilda hem och försörjningsinrättningar lida af brist på vård,
af olämplig eller otillräcklig vård eller vanvård torde uppgå
till flera hundra, sannolikt tusen eller därutöfver.
K. Medicinalstyrelsen 1902.
Det är en vacker sommarafton i Gösta Berlings mångbesjungna
land. Jag har skiljt mig från ett värmländskt ungdomsmöte, där allt
vittnat om glädje och framtidsförhoppningar, och jag befinner mig nu
i en af Fryksdalens rikaste orter. Min uppgift är att studera hur
fattigvården är ordnad och jag har samtalat med både
kommunalnämnds-ordförande och präst härom. Enligt dessas mening är allt väl ställdi.
Men jag har äfven besökt församlingens fattiggård och meddelar
här mina intryck.
Det här är ett sannskyldigt Inferno. I ett stort rum i hufvudbyggnaden
bo de sinnessjuka, som ej behöfva vårdas i cell. Sängarne äro nästan utan
sängkläder, luften tjock. I en säng ligger en ung flicka hoprullad som en boll
med ett smutsigt täcke Öfver sig. Vid mitt inträde kastar hon upp hufvudet
och ropar efter gröt. En gammal kvinna går omkring i ett nattlinne och håller
händerna på det värkande hufvudet. Andra ligga till sängs med detta dystra
uttryck som blott talar om tidens längd. De äro fredliga dessa stackare, men
en gång hände det att en ung kvinna rusade upp och tilldelade en inträdande person
svåra slag i hufvudet med ett tillhygge. Hon sitter nu i cell i en särskild träbyggnad
bland de öfriga våldsamma sinnessjuka. Dessa celler påminna närmast om kalfboxar,
men spjälorna gå till taket och framför hvarje dörr hänger ett stort lås. Hur bär
man sig åt vid vådeld? Hur skall man hinna öppna alla dessa lås? Från en
af cellerna hör man ett tjutande ljud. Det är en man som vissa tider dygnet
om beter sig på samma sätt. Hans ständiga hoppande och oupphörliga tjut
stillas blott när maten släppes in i luckan. I cellen nästintill sitter en kvinna.
Hon är gift och har flera barn. Liksom de andra sjuka är hon så godt som
naken. Det lönar sig ej ge henne kläder, hon rifver dem af sig. I raden midt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
