Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot sitter en dystert grubblande karl. Längre bort i ett annat rum, som
egentligen är kvinnoafdelningen, ligger ett bylte i ett höm. Det är en ung
flicka, knappt 20 år gammal. Hon rusar upp som ett djur när maten bäres till
henne. Få de ingen frisk luft och motion? Jo, emellanåt stänges
fattiggårds-stängslet och de sjuka få löpa i inhängnaden likt kalfvar tills de tröttna och
längta in till sina bås. Få de ingen vård dessa arma? Nej, ingen läkare är
anställd vid anstalten, trots att 17 dårar och 8 idioter vistas där. En och
annan gång, när försörjningshjonen önska det, kommer läkaren dit, men han har
ingen skyldighet att besöka de sinnessjuka. Men sjuksköterska? Nej, ingen
sådan heller. Det är föreståndaren ensam som skall tillse alla dessa 58 hjon,
som nästan alla äro i behof af vård. Naturligtvis är det långt utöfver en
människas krafter. Men systemet är billigt. Hvarje hjon kostar blott 24 öre om dagen,
då likväl 9 äro betalande Men nog kan den rika kommunen betala både
tillräcklig läkarvård och betjäning! När man vet att åtminstone två af de sjuka
genom lämplig vård lätt kunnat bli friska, måste det skära en i hjärtat, att de
redan väntat 4 år på att komma till anstalt. Under nuvarande förhållanden, säger
läkaren, är det ingen möjlighet till förbättring för dessa arma varelser.
Men de andra hjonen? Ja, hur skall väl lifvet gestalta sig i denna ohyggliga
samling af idioter och sjuka? Där sitta ett par gamla blinda gubbar och vänta
på att dagen skall gå. I rummet intill hör man en ung manlig idiot galasom
en tupp. I rummet ofvanpå bo några gamla hyggliga änkor som hela
lifvet sökt ärbart sträfva sig fram. Man söker väl hålla dem ifrån de trätgiriga
och svåra hjonen. Men de träffas ju vid måltiderna, ute på gården och vid
arbetet. Beröringen med de svåra elementen måste sänka deras ambition, göra
deras lif dystert. Där är en gumma, som ej kan komma öfverens med någon.
Hon har till rumskamrat fått en liten krympling som är 40 år, men ser ut som
ett barn, som knappt kan gå och endast skymtar något genom sina små linjer till
ögon. Men hon har alltid gladt humör, trots hon fått mer mänskligt elände
än de flesta på sin lott och har fattiggårdens värsta inhysning till rumskamrat!
O, denna hemska sammanblandning af dåliga och sjuka hjon med hederliga
gamla fattiga, som aldrig gjort annat än sitt bästa i lifvet och kanske just därför blifvit
så ekonomiskt svaga. När skall denna orättvisa hopblandning upphöra? När skola
dessa “abnorma“ fattiga — idioter, sinnes- och fallandesjuka — förflyttas till en
anstalt, där de få ordentlig vård af läkare och som står under nödig kontroll?
Och när skola de “ärbara gamla* få sitt ärligt förtjänta ålderdomsbröd, ej som
gåfva, men som rättighet?
Under den resa jag i och för studier i fattigvården företagit i sommar
var detta mitt första intryck af de fattigas sinnessjukvård. Sedan har
jag i Värmland, Väster- och Östergötland, besökt ett stort antal
fattighus, fattiggårdar och enskilda hem där fattiga sinnessjuka vårdas, och
ehuru jag funnit åtskilliga platser, där vården varit god, måste tyvärr
sägas, att i det alldeles öfvervägande antalet fall har den varit dålig,
ja mångenstädes urartat till vanvård. Detta kan sägas icke allenast om
fattiga landskommuner utan gäller i nästan lika hög grad om rika
kommuner och i många fall äfven städerna.
Beträffande de sinnessjukas vård å fattighus och fattiggårdar kan
i regel sägas, att den består i inspärrning af våldsamma sjuka i celler
samt inhysning af de stillsamma i rum tillsammans med de andra
normala personer. Cellerna, som ibland äro förlagda till källaren i själfva
hufvudbyggnaden, ibland finnas i en särskild byggnad, äro ofta trånga,
mörka och orenliga. Tillfälle till arbete eller vistelse i friska luften
saknas vanligen. Ofta verka de sinnessjuka i hög grad störande på
alla dem som vistas å anstalten. På sina håll har jag funnit sjuka,
som hela dygnet om stört alla i anstalten intagna genom buller och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
