Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rotad institution, ett af de vackraste och egendomligaste utslagen af
den franska folkkaraktären, den mutualistiska rörelsen.
Det är säkert mer än en blott tillfällighet att vid samma tidpunkt
en omfattande redogörelse om mutualismen, dess uppkomst, organisation
och framtidsmöjligheter, sett dagen, “¿a Mutualité française,* af L.
Mabilleau. Författaren är ordförande i det Mutualistiska
Nationalförbundet och dessutom såsom direktör för Musée social i Paris känd och
erkänd som en af Frankrikes skickligaste män på det sociala
arbetsfältet. Hans bok är lika mycket en kritik af bristerna i den
mutualistiska organisationen och anvisningar om sättet att råda bot på desamma
— som ett af patriotisk tro och hoppfullhet buret framhäfvande af
mutualismens betydelse för franska folkets lif och hälsa. Gentemot den
obligatoriska ålderdomsförsäkringen representerar han det moderatare
partiet, i det han föreslår, att de öfver hela landet spridda mutualistiska
föreningame göras till organ för en af staten påbjuden tvångsförsäkring.
Det påstås, att denna kompromiss har goda utsikter att afgå med
segern.
År 1904 funnos i Frankrike omkr. 18,000 mutualistföreningar med
ett medlemsantal af inemot 31/* mill., hvilket om man inberäknar
respektive medlemmars familjer motsvarar en sjättedel af landets hela
befolkning. I lagen af 1898 betecknas föreningarne sålunda: “Sällskap
till inbördes hjälp (Sociétés de Secours Mutuel) äro de föreningar, som
för sig uppställa en eller flera af följande uppgifter: 1) tillförsäkra
sina medlemmar vård och ersättning vid sjukdom eller olycksfall; 2)
förskaffa dem ålderdomspension; 3) ftanedla en förmånlig lifförsäkring;
4) lämna begrafningshjälp ; 5) skänka understöd åt afliden medlems
anhöriga. — De kunna vidare vid sidan af sina ordinarie uppgifter
anordna yrkéskurser, upprfttia fria asfeetsförmedlingsanstalter samt gifva
understöd i händelse af arbetslöshet. “ — Mutualismen är ingen ny
företeelse i Frankrike, enär det första kända sällskapet till inbördes hjälp
grundades år 1580 i Lille. Dessa äldre föreningar voro i allmänhet
bundna till skrån och särskilda yrkesgrupper, ett band, som i nyare tider
i flertalet fall ersatts af den lokala samhörigheten. Det var dessa
sekelgamla traditioners sådd, som länge hämmad af ogynnsamma
styrelseformer, slutligen under den tredje republikens hägn nådde den
blom-string, vi i dag bevittna.
Om mutualismen är till ursprunget fransk, har den också i sin
utveckling förblifvit latinsk, ty man finner den utom Frankrike, blott i
Belgien, Italien, Spanien och Spanska Amerika. Den skiljer sig
nämligen till hela sin karaktär lika mycket från de engelska och
amerikanska själfhjälpsföreningame som från den i Tyskland och Österrike
införda tvångsförsäkringen. En spontan produkt af folkinstinkten, är den
ett af de intressantaste bevisen på fransmannens sunda företagsamhet
och smidighet, när det gäller att försona samhällets två motstridiga
intressen, individens och det allmännas. Den är folkets eget verk, och
först i andra rummet ha lagstiftare och vetenskapsmän ingripit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
