Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Numera finnes knappast , en kommun i Frankrike, där ej något slag
af mutualism bedrifves. Dock har landsbygden och i synnerhet den
jordbrukande befolkningen sedan gammalt visat sig såsom dess bästa
jordmån; hvarje dag uppstå under inverkan af lokala egendomligheter
och individuell tilltagsenhet nya former af inbördes hjälp t. ex. “det
mutualistiska brödet“, “den mutualistiska barnmjölken“,
“familjemutuali-tet“, “skolmutualitet“, mutualitetstipendier, moderskapsförsäkring,
jord-bruksmutualitet, gratislån etc. etc. Intet är oriktigare än, som vissa
teoretici göra, beteckna mutualismen såsom “understödsföreningar hvilka
så småningom höjt sig först till sparbanks-, slutligen till
försäkrings-väsen“. Ty det är just dessa tre faktorers lika berättigade tillvaro och
oupplösliga förening, som utgör institutionens egendomlighet och styrka.
Understödsföreningar äro mutualistföreningarne i dubbel mening, i
det de både mottaga understöd och utöfva fattigvård. Bland
under-stödjarne komma i främsta rummet hedersledamöterna, hvars antal år
1901 uppgick till närmare tre tusen, och hvilka utan någon som helst
delaktighet i förvaltningen erlade en årlig summa af sammanlagdt
3,400,000 fr. Utan dessa “frères ainés de la famille française“ skulle
hela verket vara hotadt. Lyckligtvis är detta stöd ej så oberäkneligt
som en del kritiker vilja påskina. Det är blott i allra yttersta nödfall,
vid en fullständig förmögenhetsförändring, som en familj undandrager sig
det moraliska skyddskap, som hufvudmannen åtagit sig gentemot en
förening. Antalet hedersledamöter växer oupphörligt. Deras hjälp, som
för öfrigt ej är endast pekuniär — de ställa också sitt arbete, sin
erfarenhet och sin personliga auktoritet till förfogande — kan snarare
betecknas som uttryck för social solidaritet än som understöd. —
Därnäst kommer bidrag af en mer växlande natur, men som sedan 10 år
alltjämt ökas — nämligen donationer och testamenten. År 1900 stego
de till ett belopp af 3,100,000 fr. En ungefär lika stor summa
uppbringas genom administratörernas fyndighet, såsom behållning af föredrag,
konserter, fester m. m. Sammanlagdt 9l/2 *nill. fr. — nära fjärdedelen
af de årliga utgifterna — hopkomma således genom olika former af
privat offervillighet; och den enskilda välgörenheten får alltmer ögonen
upp för den större nyttan af att hjälpa de tillfälligt i förlägenhet stadda
arbetarne än att underhålla den obotliga nöden.
Hvad det offentliga understödet beträffar, afsatte franska staten år
1852 af familjen Orléans konfiskerade egendom, 10 mill.fr., hvars
årliga afkastning skulle användas till bildande och uppmuntran af
mutu-alistföreningar, i synnerhet sådana som upprättat pensionskassor. Från
1881 blef dock på grund af föreningarnes hastigt ökade antal,
ofvan-nämnda fond otillräcklig, och på anmodan beviljade då parlamentet ett
anslag, som sedan årligen ökats och år 1904 uppgick till 5,475,000 fr.
Vidare har staten ansenligt bidragit till bildande af det
gemensamma reservkapital, som år 1900 gaf en afkastning af 4,267,000 fr.
Föreningarne äro antingen erkända eller fria. Lagen af 1898
omfattar båda kategorierna, men blott den förstnämda åtnjuter
statsunderstöd och sorterar under inrikesministeriet. De förordningar de erkända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
