Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der — tjänar detta tillsammans med , utomståendes gåfvor och statens
understöd att bilda en fond, afsedd att genom sin afkastning öka
medlemmarnas pensioner.
Den som på nära håll sett denna institution fungera, vet hur lustigt
och rörande det är att höra ett ännu ej 10 årigt barn begära sin
“pen-sionsbok“, bekymra sig om sina sjuka kamrater eller hvad det skall bli
af honom när han har “ett stort hvitt skägg“. År 1897 var
medlemsantalet 40,000, år 1904 hade det nått upp till 700,000. Det är M.
Cavé som med sin outtröttliga energi vunnit detta resultat, i det han
förmått för det gemensamma arbetet entusiasmera från öfverinspektören
till den anspråkslösaste by skolläraren. Föreningarna bära ej utan skäl
namnet “les petites Cavés“.
Det är den framstående sociologen M. Emile Cheysson, som gjort
sig till apostel för familjemutualismen. Först hade all försäkring varit
individuell och den icke yrkesarbetande gifta kvinnan lämnats utanför.
Numera har familjeprincipen inom sjukförsäkringen af vissa föreningar
gjorts obligatorisk för gifta medlemmar. Afgiftema ställa sig: för mannen
1,25 fr., för hustrun 0,75 fr., för barn 0,25 fr. med ett maximum af 0,75 fr.
för barn af samma familj, allt pr månad. Inträdesafgiften växlar från 3
till 18 fr. pr familj. Härför erhålles fri läkarvård och medikamenter
samt för mannen en kontant sjukhjälp af 1 fr. pr. dag intill 180 dagar.
På anmärkningen att familjemutualismen utgör en orättvisa mot de ogifta
medlemmame, svaras här som öfverallt, att hvad mutualismen åsyftar
är icke en obeveklig fördelning af rättigheter och skyldigheter, utan
solidaritetskänslans stärkande. Ett stort antal föreningar ha vidare
bildat s. k. pupillkassor, afsedda att lämna understöd åt från skolan
utgångna barn intill myndig ålder eller den tid då de kunna inträda i
föreningen.
Det har sagts att sjukförsäkringen skulle ekonomiskt vinna på att
slopa den direkta läkarvården och öfver allt fastslå kontant sjukhjälp.
Men riskerades ej då, att många sjuka blefve utan vård? Och
mutua-lismens mål är mindre ett på noggranna kalkyler bygdt
försäkringssystem, än att uppfostra det franska folket ej blott moraliskt utan
fysiskt, genom att tillhandahålla det läkekonstens bästa medel. Och
skulle ej då försvinna de former af ömsesidig hjälpsamhet, som man
ofta möter på landsbygden, och som äro de bästa bevisen på den
mu-tualistiska samhörigheten, t. ex. då medlemmar af jordbruks- och
vin-gårdsföreningar vid sjukdom ömsesidigt sköta hvarandras arbete?
Obestridligt skulle dock mutualismen vinna i styrka om dess säkra
inkomster ökades. Ensamt för sjukförsäkringen uppgå utgifterna pr.
medlem till 16,88 fr., under det att det totala bidragsbeloppet är 14,75
fr. De nyktra och ordentliga arbetare, som bilda mutualismens
förnämsta kontingent, kunde säkerligen utan alltför stor uppoffring åtaga
sig en högre premie, t. ex. 5 cm pr dag, hvilket skulle göra pr. år 18
fr. På sådana villkor skulle sjuk- och pensionskassor utan risk kunna
bildas vid alla verkstäder, fabriker, affärsfirmor m. m. Ett allmänt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
