Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos Andra kammarens näst liberalerna starkaste grupp, landtmannapartiet,
hvars bistånd realpolitiskt sedt och med hänsyn till nödvändigheten att
öfvervinna Första kammarens motstånd vore i än högre grad oundgäng^
ligt. En liberal regering med socialdemokratisk anstrykning hade
vis-serligen varit en ren vänsterregering, men sannolikt i någon mån beröfvad
anslutningen af landets talrika moderata vänsterelement och med fulK
komlig säkerhet betraktad och behandlad såsom samhällsfiendtlig af den
ännu starka högern, hade en sådan regering blifvit ur stånd till hvarje
annan uppgift än den att falla med ära, att med sig och sina vapen
fylla en löpgraf. En liberal regering med stöd i landtmannapartiet
skulle måhända haft goda utsikter att genomdrifva ett förslag om alK
män rösträtt utan proportionella val och i öfrigt med sådant innehåll,
att vänstern i landet kunnat godkänna reformen såsom grundval för den
demokratiska utveckling på nationell botten, som är och måste vara
målet för en lifsduglig svensk vänster.
Excellensen Staaff har icke kunnat ellei icke velat gå någon af
dessa vägar. Han har föredragit att med afseende på den politiska
sidan af sin regerings sammansättning räkna blott med och på Liberala
samlingspartiet. Att detta ur anförda synpunkter nu kan betyda
svaghet, måste erkännas, i synnerhet som det finns svaga punkter i själfva
personvalet. Det bör icke öfverskylas, att icke samtliga fackministrarne
kunna sägas vara bepröfvade såsom några framstående auktoiiteter på
sina områden, och huruvida det var politiskt klokt att just nu påkalla
medverkan inom regeringen af en så utpräglad representant för den
rent formella partipolitiken som d:r David Bergström, måste det råda
starka tvifvel om. Däremot vågar jag tro, att den misstämning, som
i första ögonblicket uppstått därigenom, att herr Fridtjuv Berg kallats
till ledamot af statsrådet så omedelbart efter sitt bekanta uppträdande
under unionskrisen, inom ganska kort tid skall försvinna och t. o. m.
utanför det liberala partiet lämna föga spår efter sig. Ty den
mannen skall med sin dock i grunden djupa och varma
fosterlandskärlek, sin naturs och sitt sträfvandes förening af äkta idealitet och
klok begränsning och framför allt genom att på sitt eget område
vara och veta någonting helt, afväpna sina motståndare, kanske vinna
dem, och i sin nya ställning som undervisningsminister uträtta
någonting, om han får tillfälle att stanna där längre än till början af nästa år.
Därpå hänger det ju öfver hufvud taget för den nya regeringen.
Dess rösträttsförslag, om hvilket man hittills vet, att det, i likhet med
k. m:ts vid de båda senaste lagtima riksdagame, skall hvila på
cen-susfri, lika och direkt rösträtt, men att det i motsats till detta skall
bibehålla majoritetsvalens princip, kommer att framläggas snarast möjligt
vid instundande riksdag, och på dess öde beror regeringens. Blir det
afslaget, ha vi sålunda att inom några få månader motse en ny mw
nisterkris — och möjligen andra tilldragelser också. Förslaget måste
vara sådant, att det tillfredsställer folkviljan i landet, sådan denna nu
t. o. m. i trots af 800 kr.-strecket kunnat manifestera sig vid höstens
allmänna val. Därom kan det icke råda några tvifvel. Så mycket mera
då om utgången. Hur mycket af Sveriges framtid beror ej af detta
förslags framgång! En regerings kvarblifvande eller reträtt kan betyda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
