Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket, framåtskridande eller tillbakagång för tillfället. Men här gäller
det så ofantligt mycket mera både för det närvarande och det kommande.
Hur skall man kunna förmå Första kammaren att en gång träda ut ur
sin misstros förskansningar och i stället se i ögonen den verkliga faran,
som består i att nu dröja på steget? Finnes där icke inom denna
kammare en hemlig förnimmelse af ånger öfver att icke i tid hafva
accepterat det moderata förslag, som ännu 1902 var Liberala
samlingspartiets och understöddes af arbetarepartiet? Skall icke en sådan
förnimmelse kunna sammanbindas med naturliga slutsatser angående det
närvarande läget? Hvad man dock framför allt skulle vilja se hos Första
kammaren är något af den tro, som behöfs för att gå på vattnet utan
att sjunka. Något måste det härvid komma an på regeringen, och
den kan öfver hufvud icke begränsa sig till att gifva Första kammaren
ett ultimatum och afstå från att söka vinna och öfvertyga den.
Få vi behålla vår liberala regering, så komma de andra
uppgifterna till. Därvid ha vi mycket att begära. Det är två områden, som
här skola närmast påpekas såsom bärande alldeles särskilda kraf och
förväntningar.
Försvarets stärkande genom ekonomisering och förenkling, ökad
folklighet i anläggningen, uppmuntran af den militära nykterhetsrörelsen
och hela den löftesrika sträfvan, som vittnar om befälets vaknande känsla
af moraliskt uppfostrareansvar, de militära författningarnes modernisering
och kraftiga rothugg mot byråkratismen i den militära förvaltningen —
se där en uppgift hvars fyllande måste vara i högsta grad
maktpålig-gande för vår första liberala regering. Ett starkt försvar måste vi ha,
och vi kunna få det, om vi blott icke nöja oss med att begära och
bevilja anslag och tro det väsentliga bestå i en växande utgiftsstat för
fjärde och femte hufvudtitlarne.
De sociala framstegen måste nu mera än hittills förberedas,
understödjas och ledas genom styrelsens intresse och insikt och
utvecklade samhälleliga rättfärdighetskänsla. Någon uppräkning skall icke
här göras, men närmast på dagordningen stå ovillkorligen
arbetareför-säkringsfrågan samt frågorna om lagstiftning angående arbetsaftal samt
arbetsgifvare- och arbetareföreningars inregistrering och ansvarighet
enligt lag. Men dessutom och därutöfver tränger sig, om vi icke se
orätt, numera fram ett större och mera omfattande socialt
framstegs-kraf, det som går ut på de sociala synpunkternas inflytande på den
allmänna lagen. Viktigare och högre än den sociala lagstiftningen
i trängre mening eller arbetarelagstiftningen är det intresse, som bjuder,
att den allmänna lagen ej förblir främmande för det lefvande
samhällets faktiska utveckling, utan inflytande af de fördjupade sociala
behofvens impulser, till sist mer eller mindre blott ett förgångna
kulturskedens spökslott vid sidan om vägen. Det är på tiden, att
vännerna af social lagstiftning och sociala reformer mer än hittills rikta
sitt intresse på den allmänna lagen och dess förhållande till de faktiska
sociala behofven i tiden. Härutinnan vill man gärna påräkna den
liberala regeringens kraftiga medverkan, och särskildt tror man sig därvid
kunna vänta ett upplyst intresse af den nye statsministern.
Erik B. Rinman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
