Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetskraft i arbetet, bl. a. motiverande detta med den åsikten, att
därigenom möjliggöres arbete åt så många flera. Om tidskriftens utrymme
medgåfve, skulle faktiska exempel kunna anföras på ofantligt nedsättande
af arbetsprestationen. Hr. E. B. åberopar delvis prof. Cassels stöd för
påståendet, att få arbetarne blott högre lön, så blir genast deras
arbetsintensitet större. Hur förnuftsenligt detta än vid första påseendet kan
synas och hur riktigt det än möjligen äfven i vissa fall visat sig vara, så
är det dock icke något axiom, hvilket svenska arbetsgifvare torde kunna
intyga. Ty om tillgången på god arbetskraft ej är tillräckligt stor för
att åstadkomma konkurrens (såsom i Amerika) och om arbetarne stå
under trycket af en demoraliserade organisation, så hjälpa inga höga löner.
Innan jag afslutar detta inlägg, skulle jag vilja nämna ett par ord
om den »metod», som hr. E. B. vill förebrå arbetsgifvame att använda
vid ackordsättning. “Fliten belönas med afdrag“ heter det. Åtminstone
inom byggnadsfacket (som jag personligen känner till) torde detta vara
en föga, eller alls icke befogad anmärkning. En hvar, som något haft
med praktiskt arbete att göra, torde veta, att det gifves tillfällen, då
antingen det för ackord afsedda arbetet är nytt och svårjämförbart med
förut utfördt arbete eller ock den ackordsättande personen ej inom
sin praktik haft ett liknande fall, så att af ena eller andra anledningen
ackordet blir satt oproportionerligt högt. Då kan absolut ingen orättvisa
eller “förkastlig tendens“ ligga uti att nästa gång, ett dylikt arbete
igångsättes, den vunna erfarenheten tillämpas vid ackordets sättande.
Däremot är det emot alla kulturella, ekonomiska, ja, moraliska principer,.
om en arbetare, som märker, att ackordet är för högt satt, afsiktligt
inlägger bristande insensitet i sitt arbete, blott för att vid nästa
ackordsättande äfven komma i åtnjutande af förmånen att få lindrigare arbete
mot högre betalning; till sådant uppmuntrar socialismen.
“Det är af synnerlig betydelse, att fackföreningsledarne ständigt ha
den öfverblick öfver marknadens läge, som ensam kan ge dem säkra
hållpunkter för deras politik“ (se “Socialpolitik“ af Cassel sid. 75). Att
öfverlåta åt socialister att sköta den öfverblicken har visat sig vara absolut
farligt för samhälle och kultur; — så ung och okänd är ej socialismen,,
att icke detta blifvit uppenbart, i sanning ej för tidigt. Om än de bästa
af de “socialistiska“ ledarne möjligen (sedan de hjälpt till att lägga bränsle
på brasan) komma att i mer eller mindre väsentlig mån “byta skinn“,
så är det ej säkert, att icke partiets rena revolutionärer komma att diktera
parollen inom detsamma. p
Sedan den förevarande frågan nu blifvit belyst från olika sidor,
få vi förklara diskussionen afslutad, sedan i nästa nummer tillfälle
be-redts för en arbetarerepresentant att svara på ofvanstående uppsats.
Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
