Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den stora verkstadskonflikten löst.
Den mer än fem månader långa konflikten inom den mekaniska
verkstadsindustrien i Sverige har nu ändtligen vunnit sin lösning på ett
sätt, som tyckes innebära verkliga fördelar både för de stridande
parterna själfva och industrien. Någon lätt uppgift var det icke, som den
på civil- och finansministrarnes initiativ tillsatta medlingskommittén hade
framför sig, ty å ena sidan gällde det att med hänsyn till den allmänna
opinionens manande stämma ej försumma någon möjlighet till
öfverens-kommelse och å andra sidan att finna en sådan lösning, att den något
så när kunde tillfredsställa de båda parterna, hvilkas stridslust ännu i
sista minuten tycktes vara lika stor som vid konfliktens början. Två
medlingsförslag hade redan förut förkastats, trots det att åtminstone det
ena kom från ganska representativt håll. Emellertid voro kommitterade
sin uppgift vuxna, hvilket framgick redan af den lyckliga taktik, som
valdes för att bringa parterna till tals med hvarandra. Konfliktens
största fel har varit dess brist på klara linjer. Striden började utan att
man rätt gjort klart för sig, hvarom man tvistade. Den formella
anledningen var, såsom man torde erinra sig, att arbetarnes representanter
i den kommitté, som skulle utarbeta bestämmelser för ordnade
förhållanden inom industrien, vägrade att till omedelbart ikraftträdande
underteckna den uppgjorda förhandlingsordningen, utan borde detta ske först i
sammanhang med öfverenskommelse rörande minimilöner och
lärlingsbe-stämmelser. Arbetsgifvarne å sin sida yrkade på förhandlingsordningens
omedelbara antagande. Vid stridens utbrott hade man ej mycket
klarhet om hvad som verkligen låg under dessa skilda ståndpunkter.
Emellertid framgick det sedermera ganska tydligt, att arbetsgifvarne önskade
få minimilöns- och lärlingsfrågorna behandlade enligt den ganska
tids-utdragande förhandlingsordningen, under det att arbetarne ville hafva
fram dessa frågor till omedelbart afgörande utan att vara bundna af
förhandlingsordningens bestämmelser. För arbetsgifvarne var
förhandlingsordningen det viktigaste och mest eftersträfvansvärda, enär
härigenom möjligheten till arbetsnedläggelse minskades; för arbetarne
däremot voro minimilönerna det förnämsta.
Hade de båda frågorna om förhandlingsordning och minimilöner m.m.
samtidigt bringats fram till uppgörelse, skulle säkerligen
medlingskom-mitténs försök hafva strandat. Nu utbröts emellertid minimilönsfrågan
från de andra, och man hänsköt den till underhandling mellan arbetare
och arbetsgifvare på de olika arbetsplatserna. Någon enighet uppstod
väl icke häraf, enär parterna nästan öfverallt intogo mycket olika
ståndpunkter. Emellertid vunnos med denna taktik två mycket betydande
fördelar, nämligen att de stridande verkligen kommo till tals med
hvarandra och att medlingskommittén fick kännedom om de längst gående
medgifvanden, som å hvardera hållet gjordes. Med ledning af det
sålunda vunna materialet utarbetades sedermera ett detaljeradt förslag till
uppgörelse. Om detta förslag anställdes omröstning dels inom
fack-Snrial Tulnkrift. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
