Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blott ett par firmor, Tanto sockerbruk
och Saltsjökvamen, hade inod att
motstå trycket, hvilket länder dem till heder.
Den som följt med liknande
bojkotthistorier i utlandet, hade lätt
kunnat förutsäga utgången, hvilken
vanligen är motsatsen till hvad de privata
handelsmännen önska, nämligen en
allmän uppryckning af kooperationens
sak. Så äfven nu. Bojkotten verkade
som en stor reklam för ‘Svenska
Hem“. Allmänheten ville manifestera
sin motvilja mot den frihetsfiendtliga
bojkotten, nya medlemmar och nytt
kapital strömmade till och den enda
svårigheten för “Svenska Hem“ varatt
tillräckligt hastigt kunna expediera
varor till den ständigt svällande
kundkretsen. Själfva bojkotten blef
fullständigt ineffektiv — varor af alla slag
och af utmärkt beskaffenhet anskaffades,
och affärerna fortgå som om ingenting
händt. Dessutom är att förvänta en
enigare samling af landets kooperativa
företag kring deras centralorgan, det
kooperativa förbundet.
Från kooperationens synpunkt är det
skedda sålunda ingalunda att beklaga,
men så mycket mer från andra. Först
och främst hade man hoppats på mera
förutseende, större förståelse gentemot
nya sociala företeelser från
speceri-handlames sida. Nu ha de själfva fällt
sin dom som i mildaste form lyder på
oförstånd och bristande behärskning.
Men därjämte ha de stora och mäktiga
engrosfirmorna visat prof på en
konkurrensfarhåga och en feghet, som
tydligt visar hur försumpad vår
handelsvärld är. Blir, såsom ej är osannolikt,
bojkotten allmän mot kooperationen i
landet, måste kooperatörerna vända sig
till utlandet och härigenom
undandragas flera tiotal miljoner kronor från
den svenska varuomsättningen. Blir
frågan drifven till en sådan spets,
då har den privata handelsvärlden
begått en från ekonomisk synpunkt
ofosterländsk handling, och för dess egen skull
må man hoppas, att detta ej blir fallet.
Under trycket af en dag
fria ir^n dag växande revolu-
t*on har tsaren slutligen
författning. . e„ manifest af
okt. gifvit Ryssland en fri författning.
Det utlofvas pressfrihet,
församlingsfrihet och religionsfrihet. Alla
samhällsklasser tillförsäkras rösträtt till duman,
som från en rådgifvande församling
förvandlas till en lagstiftande. Härmed har
själfhärskardömet upphört att existera„
och Ryssland inträdt i de
konstitutionella staternas led. Ministerpresidenten
Witte, ledaren af hela det stora
försiktiga framstegspartiet, tillkommer det nu,
att med snar och kraftig handling
omsätta manifestets löften i verklighet, ty
med ord och förespeglingar kan ej
längre upprorets mäktiga storm stillas eller
de laglösa förhållanden häfvas, som nu
sönderslita ryska riket.
ev... . När händelserna i
Ryss-land visade sig antaga en
linLo* för de revolutionära
gyn-lonen. sam j<araktär, frågade
man med hoppfull bäfvan i Sverige och
säkerligen öfverallt i Europas frisinnade
kretsar, om ej nu också för Finland
frigörelsens stund var kommen. Och
fortare än man väntat, kommo
underrättelserna slag i slag om beundransvärdt
fasta och eniga åtgärder, medelst hvilka
finska folket befriat sig från det ryska
polisregementet. Beröfvade sitt fasta
ryggstöd, föllo förtryckets utöfvare
undan för den kraftigt ådagalagda
folkviljan, generalguvernören såväl som
senaten begärde afsked, gendarmerna
utlämnade sina vapen, och öfver hela
landet förenade sig medborgare af alla
klasser för att upprätthålla och skydda
lugnet. Så kom det käjserliga
manifestet af den 4 nov. hvarigenom
manifestet af den 15 febr. 1899 och alla
därefter utfärdade lagar upphäfvas samt
inkallandet af en urtima finsk landtdag
beviljas. Härmed står Finland
tillbaka-flyttadt till den grundval af fri- och
rättigheter, som garanterats åt
storfursten-dömet af Alexander 1. Med sina
försäkringar om befrielse från censuren och
om senatens ansvarighet inför
folkrepresentationen har manifestet af den 4 nov.
för Finland t. o. m. öppnat en vidare
horizont än det ägde före 1899.
På tröskeln af sin nyvunna frihet
finner sig Finland ansikte mot ansikte med
krafvet på betydelsefulla inre reformer:
en utvidgning af den politiska rösträtten
samt representationsformens förändring
från ståndindelning till en- eller
två-kammarsystem. Tyvärr saknas ej tecken
på, att den splittring mellan partier och
klasser — som i den nationella
hänförelsens ögonblick till fosterlandets
räddning utjämnades och glömdes —• nu åter
skall uppstå inför de stora inre
frågornas lösning. Det är fruktan härför, som
fyller Finlands vänner med orofylldl
aning, trots stundens jubel.
G. H. v. Koch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
