Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter ett par timmars vandring i fabriksbyggnaderna samlades de
besökande i en samlings- och föreläsningssal för att lyssna till en
föreläsning om bolaget och dess historia samt om dess “välfärds
“-verk-samhet. Äfven denna föreläsning var alltigenom praktiskt och, jag
skulle vilja kalla det, pedagogiskt anordnad. Föreläsningen, som torde
hafva varat föga mer än en half timme, utgjordes af förklaringar till
och korta redogörelser med anledning af förevisade skioptikon- och
kinematografbilder. När kinematografbilder visades, åtföljdes detta af
en dämpad pianomusik. Sådan hördes också såsom inledning
omedelbart innan föreläsningen begynte, afsedt säkerligen såsom ett lämpligt
medel att hjälpa åhörarna samla sina tankar och sätta dem i behaglig
stämning. Sista bilden, som visades, föreställde mr Patterson, bolagets
chef och ledande ande, pekande på inskriften »It pays», det lönar sig.
Syftet härmed var att framhålla, hurusom bolagets metoder i det hela
och särskildt dess verksamhet för arbetarnas bästa ekonomiskt gagnade
bolaget själft.
Såsom förut nämndt, af slutades dagen med en storartad middag.
Såsom värd och »toastmaster» vid denna tjänstgjorde mr Hugh
Chalmers, näst chefen mr John Patterson och hans brorson, båda för
tillfället i England, den främste mannen i bolagets tjänst. Han föreföll
mig i många afseenden som en typisk amerikan af bästa slag. Hans
sätt var en förening af säkerhet och lugn anspråkslöshet. Hans ansikte,
helt och hållet skägglöst, såsom i Amerika är vanligare än hos oss,
vittnade om energi och intelligens. Vid 14 års ålder kom han i
bolagets tjänst efter att blott hafva genomgått en folkskola, och nu vid
endast 30 år hade han nått en ställning med lön af 15,000 dollars, det
vill säga mer än 55,000 kronor, årligen.
Sedan han i ett lyckadt tal hälsat gästerna välkomna, uppropade
han såsom toastmaster, enligt amerikanskt bruk, den ene efter den andre
af gästerna att hålla tal och svara. En toastmaster har att härvidlag
själf för hvarje gång hålla ett litet inledningstal, när han kallar någon
att svara. Först i ordningen kom tyska rikets kommissarie, den
ståtlige och excellenslike, på samma gång dock tyskt gemytlige
geheime-rådet d:r Lewald. Denne fungerade för öfrigt hela tiden som ett slags
ordförande eller chef för de besökande gästerna. Sveriges kommissarie,
som fått på sin högra sida vid bordet den lille japanske kommissarien,
blef också i sin tur efter denne uppropad att tala. Det gällde
naturligtvis att säga några artiga ord om bolaget och dess verksamhet, något
som icke var svårt, då det i detta fall var möjligt att begagna ganska
starka ord och ändock tala af fullaste hjärta. Ett stort sidorum till den
sal, där middagen försiggick, var fylldt af stenografer och
maskinskrif-vare. Allt, som sades i talen, blef genast vederbörligen upptecknadt för
att komma till synes i följande dagens tidningar eller i någon af
bolagets publikationer.
Det kan vara af intresse att nämna, att en af bolagets tjänstemän,
en af dem som tjänstgjorde som bolagets värdar på extratågen till
och från S:t Louis, var af svensk börd, ehuru själf född i Amerika.
Hans namn var Gothlin, uttaladt på engelskt sätt, troligen motsvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
