Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att professorn talar »om lyxen» i en fattig bygd, där det är knappt
om lifsuppeliället eller prästen om »lös frän Rom» -rörelsen i en socken
där icke en själ anar frågans innebörd, detta gör ingenting. Föreläsaren
har fått sin inkomst och åhörame sin (sof)timme!
Allra minst inom folkbildningsrörelsen borde emellertid professor
Hjämes infall — »att man i Sverige anses som pojke till femtio år
och sedan som gubbe» — få besannas. De yppersta krafterna — i
hvilken åldersklass och meningsgrupp de än finnas — äro de behöfliga.
Men de i detta fall yppersta krafterna äro icke alltid de lärdaste männen
och kvinnorna. De yppersta äro de, i ordets bästa mening, folkliga,
de, som inse hvad folket behöfver och huru detta bör gifvas och som
förstå att lämpa medlen efter målet. Detta är icke att folkbildningen
skall bli tal- och tidningsbWdmng utan sak- och 6o£bildning.
Villkoren härför ämnar jag annorstädes påpeka.
Här vill jag endast betona att den brist på kulturodling, som yttrar
sig i den svenska ungdomens sätt att bruka orden »gubbe» eller »gumma»
om hvar man eller kvinna, som nalkas femtiotalet — en råhet
otänkbar hos den kulturodlade, som räknar åren ej efter kalender- men
kraft-mått — har sin motsvarighet i de äldres tal om »omogenhet» och
»grönhet», så fort någon yttring af ungdomlighet misshagar dem.
Detta gör att just de unga, som mäst likna gamlingar, komma
längst. Och ingen bör missunna dem detta, ifall de endast komma på
sin plats. Samhället behöfver många organ. Det sorgliga är endast
när den, som passar till fot, blir satt till hufvud.
Hufvudets ställning inom folkbildningsrörelsen bör den ungdom
äga som — hvad klass den tillhör — vill ge uttryck åt vårt folklynnes
ungdomliga drag, framför allt skaparlusten. Öfverallt måste
ändamålet bli att göra folkbildningen lifsduglig och tidsenlig. Men detta
sker icke ifall ej ställningen till arbetarfrågan göres fullt klar, så att
folkbildningen lika litet tar till mål att bekämpa socialismen, som att
sprida den. Tvärtom måste denna rörelses synpunkter och önskemål
allsidigt belysas såväl från dess egen som från motsidans synpunkt.
Så länge bokstugor och föreläsningsföreningar som ledmotiv äga:
Ingen socialism, och intet fritänkeri
äro de dåliga medel för sitt ändamål, bildningen. Ty dess främsta
kännetecken är just omdömesbildning eller förmågan att, ur skäl och
motskäl, dana sig en egen välgrundad åsikt. Och detta är dess
viktigare, ju mer ingripande tidsbetydelse ämnet har, således allra viktigast
just i den fråga, man söker hålla undan ur folkbildningsarbetet!
Detta måste bli ett social-politiskt arbete i den mening, som de
ofvan anförda Hörupsorden innebära. »De yppersta betingelser under
hvilka vi kunna bygga och bo i vårt land», och de möjligheter vi äga att
göra dessa betingelser allt sundare och skönare, detta bör vara det
stora hufvudämnet för folkbildningsarbetet. Genom att — på rätt sätt
— sköta detta ämne, skall arbetet, äfven i de djupa leden, mötas af
en växande förståelse och kärlek.
Ellen Key.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
