Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De svenska kvinnornas rösträttskam p.
Det försäkras ofta, att kvinnor ha svårt att organisera sig. Det
är ej godt att säga, om detta verkligen är en erfarenhetssats eller ett
af de många påståenden, som — genom ständigt upprepande — af
flertalet slutligen omfattas med en så orubblig trosvisshet, att satsen
får något af ett axioms oomkullrunklighet. Därmed må det nu förhålla
sig hur som hälst: de svenska kvinnorna ha under sin kamp för
uppnående af politisk rösträtt visat en märkvärdig förmåga af snabb och
stark organisation. Detta kan tydas som en vederläggning af
förutnämnda sats eller som ett bevis på att kvinnorna så ifrigt önska
politisk rösträtt, att deras naturliga svårighet för disciplin därigenom
öfvervunnits. Det är i alla händelser ett beaktansvärdt faktum, att svenska
kvinnor, unga och gamla, gifta och ogifta, hufvudets och handens
arbetare, anhängare af alla olika politiska partier och af de mest skilda
lifs-åskådningar kunnat sammansluta sig för att — med bortseende från
alla skiljaktigheter — enigt arbeta för uppnående af en rätt, hvilken
de, då den en dag förvärfvats, säkert komma att använda i ganska
olika idéers tjänst.
Sedan juni 1902 till denna dag ha 51 föreningar för kvinnornas
polititiska rösträtt bildats öfver hela landet. Endast ett län — Gotlands
— har ännu ingen sådan förening. Flertalet af dessa föreningar
består af kvinnor från alla samhällsklasser, några nästan uteslutande af
kvinnor från öfverklassen. De flesta föreningar finnas i stadssamhällen,
men på senaste tiden ha äfven föreningar på landsbygden bildats,
såsom i Grängesberg, Ludvika och Kopparberg. Däremot finnas ännu
inga föreningar af uteslutande stadsarbeterskor. Detta beror ingalunda
därpå, att industriarbeterskoma sakna intresse för frågan utan snarare
därpå, att de äro ifriga och väl disciplinerade socialister, hvilka
hörsamma ledarnes paroll. Och denna lyder i sammandrag så:
“Förhållen eder stilla, tills männen fått den rösträtt de länge arbetat för;
den kunde äfventyras genom att ni vid en olämplig tidpunkt
fram-komme med edra kraf. Senare skola nog vi arbeta för eder rösträtt.
I princip hålla vi med eder, men af taktiska skäl böra ni nu tiga*.
Detta grundtema varieras på olika sätt, dels med uppmaningar att ej arbeta
ihop med “öfverklasskvinnor", dels med försäkringar, att brödfrågans
lösning är viktigare för kvinnorna än politisk rösträtt och att den
endast löses genom sträng sammanslutning inom arbetarepartiet. På
senaste tiden ha dock många af de lifligare och mer själfständiga bland
kvinnorna och männen inom arbetarpartiet gjort opposition mot denna
taktik. De mena, att då partiet sedan åratal haft på sitt program : allmän,
lika och direkt rösträtt för män och kvinnor, är det hög tid, att något
göres för förverkligande af andra hälften af denna programpunkt. De
fråga sig själfva och ledarna, på hvad sätt kvinnornas fordran på politisk
rösträtt skulle kunna skada männens kraf på samma rätt; de känna sig
ej synnerligen säkra på, att männen skola ha kraft och lust att arbeta för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
