Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter ej är stor mellan Gula farans
författare och socialdemokraterna. Dessa
senares organ ha emellertid tagit
be-stämdt afstånd ifrån smutsbladet ifråga.
Hr Branting, den erkände ledaren af
svenska socialdemokratien har påvisat,
“att ett gapande svalg skiljer
socialdemokratiens hela åskådning, anda och
taktik från de läror, hvilka presenteras
af anarkismens frasmakare“. Han
erinrar, att det i Gula faran “icke ens
främst är tal om generalsträjken, detta
vidtfamnande begrepp, som i sin
obestämdhet blifvit en så kär tillflykt för
allehanda anarkistisk tankeoreda. Nej,
man har gått tillbaka till de gamla
•småmorden“ från hr Hinke Bergegrens
första tid för 15 år sedan, dessa som
afvisades redan på
Norrköpingskongres-sen och efter den betan aldrig vågat
riktigt sticka upp hufvudet igen här i
landet. Det är den vägen man visar
proletariatet i den publikation, som
hvars försvarare vid hr Sch röders sida
nu hr Bergegren ställt sig.
Vi socialdemokrater däremot ha
alltid energiskt gjort gällande, att den
vägen leder till fördärf och undergång
för den arbetarerörelse, som skulle låta
sig lockas in därpå.*
För hr B. är det tydligt att
“arbetarnas stora sak, deras höjande till en
bättre existens, till ökad frihet och
likställighet icke det bittersta kan gagnas
af sådana karrikatyrer på arbetarrörelse
som talar ur Kalmarklubbens alster
och för hvilken hr Hinke Bergegren
nu ställt hela sin vederhäftighet i
borgen.* “Vi äro således för framtiden i
det angenäma läget att vida tydligare
än förut svara hvar för sig“.
Tydligare kan man ej uttrycka sig,
det är blott att beklaga att denna
gränslinje ej förut blifvit skarpt markerad,
ty då hade många missförstånd kunnat
undvikas och arbetarrörelsens
betydelse blifvit klar för mången, som blott
dömer den efter *de feta frasernas
hjältar“.
t Under rubriken “Ama-
f?iL rantens toalettlyx*
läm-nar en medarbetare i Sv.
D. en skildring af några intryck från
ett besök i de syateljeer där
balkläd-ningame förfärdigas. Besökaren
beskådar ett tjugotal toaletter som ligga
graciöst utbredda öfver stolarne och blir
noga invigd i alla “raffinerade detaljer*
som ’icke äro så få.* Firmans
specialitet är handbroderier och dessa äro
lika talrika som praktfulla. “Hvart jag
vänder blicken blixtrar det af silfver
och guld till en grad, som man förr i
världen skulle trott möjlig endast i
samband med maskeradvimlet. Lifven
utgöra snart sagdt ett enda pansar af
paljetter, på kjolarna slingra sig nyckfulla
arabesker och prakten ökas ytterligare
genom rika gamityr af guld- och
silf-verspetsar* o. s. v. Sedan besökaren
beundrat färgerna i en underklädning,
som erhållit en ‘skiftning af
månskenets mildhet“ börjar skärskådningen af
“trehundraåriga spetsar, som pryda en
greflig toalett*:
“Dyrbara familjeklenoder, mer värda
än juveler. Grefvinnan hör till
specialisterna och har en charmant kollektion.
Naturligtvis ha vi inte fått klippa
sönder hennes spetsar, hvilka inom
paran-tes sagdt måst skickas ända till Paris
för att lagas.“
Ronden fortsättes. “öfverallt crépe
de chine, satin souple, sammet, tyll,
spetsar, paljetter, öfverallt samma
elegans, vare sig det gäller en förnäm
gråblå sammetsklädning eller den mest
ungdomliga empiretoalett af luftig,
guld-prickig chiffon med stora eklöfskransar
i guld utefter kjolens fåll.
Man får inte höra till fattiglapparna
för att bestå sig dylika härligheter!“
Efter att ha erinrat om “2,500 kronors
klädningen“ som tyckes vara en
allbekant storhet, öfvergår besökaren att
skildra en annan ateljer och utbrister:
“Här råder samma öfverflöd i
paljett-väg, det glittrar som af solbelyst
vatten, hela kaskader af silfver stänka sina
pärlor omkring en, slanka
empireroset-ter stråla fram i sjögrönt, guld eller
silfver, kjolarna randas af mjuka
paljettvågor. Lyxen firar sina största
triumfer och till och med så här i
ar-betssalama ligger det fest i luften.
Men så är också amaranten säsongens
mest grandiosa bal — i blotta namnet
ligger en klang så högförnäm och stolt
som just inte mycket plägar ha i våra
dagar.“
Antagligen är skildringen fullt
korrekt. Det är i sanning förunderligt, att
civilisationen ej nått djupare ned än
att det kan finnas personer som
deltaga i en sådan lyxtäflan. Våra dagars
stora baler äro icke endast fåfängans
marknader, de äro ur flera synpunkter
omoraliska tillställningar. För männen
är det ett mycket litet steg från
balsalen till bordellen och kvinnorna bor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
