Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förslaget till lag angående medling
i arbetstvister.
De kommitterade, som af Kungl. Maj:t anmodats verkställa en
granskning af det för 1903 års riksdag framlagda kungliga förslaget till
lag angående medling i arbetstvister, hafva, såsom nu i dagsprässen
omtalats, i slutet af sistlidne månad till Kungl. Maj:t afgifvit sitt
underdåniga betänkande samt däri hemställt, att nämnda lagförslag måtte i
hufvudsakligen oförändradt skick, allenast med vissa af kommitterade
föreslagna förändringar, ånyo framläggas till riksdagens pröfning.
Impulsen till utarbetandet af ifrågavarande lagförslag hade gifvits
af 1899 års riksdag, som hos Kungl. Maj:t begärt utredning och
förslag : frågan om inrättande af förliknings- och skiljenämnder i
intresse-tvister mellan arbetsgifvare och arbetare. I anledning häraf hade tillsatts
en kungl. kommitté, förliknings- och skiljenämndskommittén, som under
ordförandeskap till en början af sedermera statsrådet Husberg och
därefter af disponenten G. W. S. Tham, utarbetade och i februari 1901
afgaf förslag till förordning angående medling i arbetstvister. Detta
förslag blef af Kungl. Maj:t i något omarbetad form och betecknadt
såsom lag framlagdt vid 1903 års riksdag.
Enligt det sålunda till riksdagen öfverlämnade lagförslaget skulle
för hvart och ett af de distrikt, i hvilka riket för ändamålet af Konungen
indelades, förordnas en förlikningsman med uppgift att söka verka för
lösning af tvister mellan arbetsgifvare och arbetare samt mellan olika
grupper af arbetare. Förlikningsmannen hade alltså icke att befatta sig
allenast med .intressetvister, utan hade att medverka till lösningen jämväl
af rättstvister. Hans verksamhet afsåg icke att göra någon
inskränkning i arbetsgifvarnes och arbetarnes frihet att själfva inom ramen af
den allmänna rättsordningen bestämma öfver sina angelägenheter, utan
lagförslaget var helt och hållet byggdt på den grundsatsen, att något
tvång icke finge utöfvas mot tvistande parter. Förlikningsmannen skulle
först och främst söka verka för att förliknings- och skiljenämnder, på
förhand upprättade genom öfverenskommelse mellan arbetsgifvare och
arbetare, måtte komma till stånd. Vidare hade förlikningsmannen att,
om arbetstvist uppstode af den beskaffenhet, att den medförde eller
syntes hota medföra arbetsinställelse af större betydenhet, sätta sig i
förbindelse med parterna, söka förmå dem att icke vidtaga eller
vidhålla arbetsinställelse samt anmoda dem att sammankomma till
förhandling inför förlikningsmannen för tvistens lösning. . Underläte parterna
att hörsamma kallelse till dylik sammankomst, skulle de genom offentlig
kungörelse kallas till densamma, och om någon ändock uteblefve, skulle
jämväl detta förhållande offentligen kungöras. Uppnåddes ej godvillig
öfverenskommelse emellan parterna, kunde förlikningsmannen uppmana
dem att hänskjuta saken till skiljedom, och skulle förlikningsmannen då
tillhandagå med sitt biträde för att skiljedomen måtte komma till stånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
