Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarje år som understigit 10. Efterlämnar arbetare inga oförsörjda
närmare anhöriga återgår beloppet till premiekassan. Bolaget förbehåller
sig rätten att utbetala eller så förfara med beloppet som det anser vara
för arbetaren eller hans närmaste mest ändamålsenligt. En summa af
500 eller för kvinna 250 kr. en gång för alla, räcker ju ej heller, som
ålderdomspension betraktad. Frånsedt dess otillräcklighet har detta
försök till pensionering sitt intresse ur synpunkten af, hur arbetarna själfva
betrakta densamma.
På min förfrågan hos bolaget svarades, att det är ett tämligen
litet fåtal arbetare som låtit försäkra sig, ehuru allt hvad på dem själfva
ankomme vore att underkasta sig en läkarundersökning.
Bland de arbetare, som jag personligen talade med, fann jag också
blott några få, som voro försäkrade och bland dem nästan inga
kvinnor. Olika skäl angåfvos — de voro för unga eller för gamla eller
förstod sig inte på saken — men småningom blef det mig klart, att
den gängse uppfattningen var, att dessa försäkringsbelopp ej tillföllo
arbetarna, utan att bolaget på ett eller annat sätt gjorde sig dem till
godo. »Och i alla händelser hafva vi ingen glädje eller nytta af
pengarna, när vi skola bedja bolaget om hvar slant, då blir det ju som
en godtycklig nådegåfva».
Pengarna äro naturligtvis helt och hållet skillda från bolagets
affärer. Hvarje utfallet belopp sättes in på sparbanken i dens namn, som
skall hafva dem, men bolaget, som med en viss rätt fruktar, att om
en större summa pengar på en gång fölle i händerna på en person,
som ej vore van vid större summor, så skulle dessa pengar kanske
slösas bort till ingen nytta, som vore det ett outtömligt kapital, håller
dem därför inne och delar ut dem pensionsvis eller använder dem
till barnens uppfostran.
Felet ligger här, som i så många andra sociala missförhållanden,
uti brist på upplysning och ömsesidigt förtroende. Hvarför ej söka taga
närmare reda på hvar misstroendet mot saken verkligen har sin rot. Om
ansvaret för dessa pengars förvaltning och utdelning istället delvis lades
på arbetarnas egna skuldror, sä skulle de icke blott finna det kloka uti
att ej dela ut dem i en summa utan också med sin närmare vetskap
om en hel del förhållanden klarare kunna se hvar de bäst behöfdes,
på samma gång som de sluppe att känna sig som visserligen välvilligt
behandlade, men dock omyndiga barn. Undras ock, om ej ett bättre
resultat uppnåddes, ifall arbetarna ålades att själfva erlägga en viss
procent till de af bolaget utbetalade medlen. Summan kunde därigenom
bli större och finge mer karaktären af verklig pension.
Sjukvården.
Sjukkassan skötes däremot nästan helt och hållet af arbetarna själfva.
Den är obligatorisk och uppbäres uteslutande af arbetarnas afgifter.
Styrelsen består af 9 medlemmar, hvaraf 7 skola vara arbetare (4
män och 3 kvinnor), bolagets disponent och kassör äro själfskrifna
ordförande och kassaförvaltare. Afgiften är 30—35 öre i aflöningen (hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
