Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t En expropriationslag kan för öfrigt upptaga de undantagsbestämmelser,
som skäligen påkallas af särskilda omständigheter.
Med stöd af hvad sålunda anförts hemställer jag:
att Riksdagen, med anledning af förevarande motion, ville i
skrif-velse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta undersöka,
i hvad mån inom samhällen, som i motionen omförmälas, ett för deras
sunda utveckling skadligt osäkerhetstillstånd råder i följd af de i motionen
framhållna ogynnsamma äganderättsförhållandena till själfva tomtmarken,
samt, för den händelse utredningen därtill föranleder, för Riksdagen
framlägga förslag till de åtgärder, som af förhållandena kunna påkallas.»
Första kammaren biföll enhälligt och utan debatt utskottets
hemställan om afslag. 1 andra kammaren uppstod däremot en stunds
diskussion, hvarunder från flera håll vitsordades behofvet af en sådan
undersökning, som herr Lindhagen ifrågasatt. Från utskottets sida
framställdes häremot hufvudsakligen den invändningen att berörda förslag
ginge vid sidan af motionärens yrkande. Utgången blef äfven i andra
kammaren, att motionen afslogs med 98 röster mot 87, som afgåfvos
för herr Lindhagens reservation. Det understöd, som den sistnämnda
sålunda erhållit, utgör emellertid en maning att ett annat år låta motionen
återkomma i en reviderad och förbättrad upplaga.
Ett typiskt fall af den svenska riksdagens kompromisspolitik erbjuder
det öde, som drabbat justitieombudsmannens framställning om lag
angående förordnande af rättegångsbiträde åt häktad. Redan vid 1904
års riksdag afgaf Kungl. Maj:t proposition om en sådan lag, enligt
hvilken hvarje för brott häktad person skulle på allmän bekostnad
kunna erhålla biträde i rättegången. Till stöd för förslaget åberopade
dåvarande justitieministern Berger bland annat, att detsamma åsyftade
att inom straffprocessen trygga tillämpningen af den viktiga grundsatsen
om allas likhet inför lagen. Förslaget innebure nämligen att öppna
tillfälle för den medellöse tilltalade att komma i åtnjutande af en
förmån, som i princip vore en hvar tillerkänd, men som faktiskt endast
komme den till godo, som hade råd att bekosta sig en försvarsadvokat.
Det vore samhällets skyldighet att sörja för att de omständigheter, som
i en brottmålsprocess vore till den tilltalades förmån, komme att
framhållas ifall den tilltalade själf på grund af bristande kännedom om lag
eller bristande erfarenhet eller förståndsutveckling ej förstode framhålla
dem. Dock ansåg justitieministern, att samhällets skyldighet härutinnan
kunde inskränkas till sådana mål, i hvilka den tilltalade hålles häktad.
En häktad svarande intoge nämligen i processuellt hänseende en
särskild ställning och svårigheten att skaffa biträde som behofvet af sådant
vore för honom större än för andra tilltalade. Sammansatta stats- och
lagutskottet vid 1904 års riksdag kunde ej förneka det principiellt riktiga i
förslaget och tillstyrkte därför detsamma, dock med den ändring att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
