Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lagens verksamhet inskränktes till de fall, dä den häktade vore tilltalad
för brott, å hvilka straffarbete kunde följa.
Det sålunda urvattnade förslaget antogs af andra kammaren utan
diskussion, men afslogs af första kammaren, hvars medlemmar ej kunde
finna, att det låg i statens intresse att hjälpa brottslingar att slingra sig
undan lagens arm.
Justitieombudsmannen har nu vid årets riksdag åter väckt
förslag i ämnet, hvilket förslag i hufvudsak öfverensstämmer med Kungl.
Maj:ts förslag af år 1904. Det sammansatta stats- och lagutskottet
fann äfven nu frågan vara af den stora vikt, att den ej bör förfalla,
men enär tvekan inom utskottet rådt om lämpligheten att gifva lagen
den utsträckning, som justitieombudsmannen ifrågasatt, ville utskottet
endast tillstyrka att kostnadsfri rättshjälp skulle lämnas åt sådana häktade,
hvilka vore tilltalade för brott, hvarå kunde följa »dödsstraff eller
straffarbete, dock ej under två år». Utskottets utlåtande, som var frukten
af en kompromiss mellan andra kammarens reformvänner och första
kammarens non-possumus-män, innebar således en ytterligare försämring
af utskottets och andra kammarens beslut i frågan år 1904. Första
kammaren gick emellertid in på det sålunda dubbelfiltrerade förslaget:
det befanns nu tämligen oskyldigt. Utgången blef densamma i andra
kammaren oaktadt under debatten därstädes upptäcktes, att lagens uttryck
»brott, hvarå dödsstraff eller straffarbete, dock ej under två år, efter
lag följa kan», lämnar rum för två väsentligt olika tolkningar. Enligt
den ena tolkningen, som försvarades af utskottets vice ordförande, herr
Zetterstrand, skulle med nämnda uttryck förstås brott, för hvilka straffet
kan blifva dödsstraff eller för hvilka straffet kan blifva 2 års
straffarbete. Enligt den andra tolkningen åter, som förfäktades af herr
Martin, afser uttrycket brott, för hvilka straffet kan blifva dödsstraff eller
för hvilka minimistraffet är 2 års straffarbete. Redan vid lagens
stiftande kan man således vara beredd på, att den i början kommer
att af somliga myndigheter tolkas si och af andra så. Med andra
ord: i somliga landsändar, där herr Zetterstrands liberalare tolkning
accepteras, komma ett stort antal häktade att få tillgodonjuta förmånen af
kostnadsfritt biträde, i andra åter, där man tolkar lagen mera inskränkt,
blir det endast sällan, som den kommer att tillämpas. Och då omsider
den senare tolkningen blir fastslagen såsom den riktiga — hvilket
på goda grunder torde få antagas — kommer hela värdet af reformen
att visa sig däri, att staten bereder kostnadsfri rättshjälp åt sådana
häktade, som äro misstänkta för mord, majestätsbrott, högförräderi,
slaf-handel o. d. mycket grofva, men lyckligtvis sällsynta brott, medan det
stora flertalet af häktade fortfarande såsom hittills få sakna denna
förmån. Detta resultat bör i sanning vara lugnande för dem som fruktat,
att statsverket skulle åsamkas betungande kostnader genom den fria
rättshjälpen. Men det utgör tillika ett nytt bevis på, huru man i vår
riksdag kompromissar ihjäl reformtankarna.
Jakob Pettersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
