Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIAL TIDSKRIFT
ORGAN FÖR FOLKBILDNINGSARBETET OCH DE SOCIALA FRÅGORNA
Det kollektiva anbetsaftalet såsom
föremål för lagstiftning.
Af fil. kand. östen Undén.
Då den fria konkurrensens princip i vårt århundrades början
efterhand gjorde sitt segertåg genom Europa, underläggande sig alla
områden, där dess tillämpande öfver hufvud taget var möjligt, trodde man
sig ha fått alla betingelser för det materiella lifvets största möjliga
tillgodoseende. Den samhällsklass, som först kom i tillfälle att
konstatera de så beprisade fördelarnes problematiska natur, var utan tvifvel
arbetarklassen. De konkurrenter, som uppträdde på arbetsmarknaden,
arbetsgifvame och arbetarne, voro ju också i praktiken långt ifrån fritt
konkurrerande, i detta uttrycks egentliga bemärkelse. Utan all fråga
var det visserligen ett stort framsteg, att arbetaren blef rättsligt likställd
med arbetsgifvaren, men härifrån och till arbetarens faktiska likställighet
vid afslutandet af arbetsaftalet låg ett betydande stycke väg. »Den
emanciperade arbetaren hade>, för att begagna Höffdings ord, »stötts
ut i världen med sitt frihetsbref i handen utan att kanske veta, hvad
han egentligen skulle använda sina människorättigheter och sin frihet
till». Ett skydds- och pietetsförhållande hade plötsligt förvandlats till
ett rättsligt förhållande. De sträfvanden, som, utgående från
kropps-arbetame, hade till mål att skapa faktisk likställighet mellan de båda
bytande parterna på arbetsmarknaden, möttes icke af den sympati från
anhängarne af doktrinen om den fria konkurrensen, som man af dem
följdriktigt bort kunna vänta. Dessa sågo systemets förträfflighet i
ar-betsgifvames fullkomliga frihet att antaga hvilka och huru många
arbetare som hälst, liksom i arbetarnas frihet att välja arbetsgifvare såväl
som yrke. Och för frihetens upprätthållande fordrades, enligt deras
resonnemang, fritt d. v. s. individuellt arbetsaftal utan all inblandning
från tredje man, vare sig denna hette staten eller arbetareföreningar.
Olägenheterna för arbetarne vid sådana aftals ingående voro emellertid
alltför i ögonen fallande för att ej från deras sida framkalla sträfvanden
i riktning mot det individuella arbetsaftalets kompletterande genom
kollektivt aftal.
Ett kollektivt arbetsaftal eller, som det äfven kallas, ett tariffaftal,
ingås mellan en flerhet arbetsgifvare å ena sidan och en flerhet arbetare
å den andra. Det är afsedt att reglera de framtida separataftal, som
Social Tidskrift. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
