Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förening skulle ha gifvit ett naturligt utlopp åt det jäsande missnöjet,
förhandlingar med arbetsgifvaren skulle ha redt upp missförstånd och
låtit honom veta, att arbetame voro missnöjda och hvad deras missnöje
gällde. En fackförening skulle ha medfört, att arbetame i första hand
vände sig till arbetsgifvaren och ej till tidningspressen, den skulle ha
uppfostrat dem till större mogenhet, till nykterhet och ordentlighet.
Att detta ej är någon teoretisk skönmålning torde framgå af det
sätt, hvarpå ledningen af fackföreningen skötts under denna tid. Att
den har varit mönstergill erkändes från alla håll, både från
fabriksledningen och från polisen; det lilla jag kunde personligen iakttaga,
vittnade om god disciplin och om disciplin i godt syfte. Att
fackföreningens uppfostrande inflytande ej kan verka på en och en half
månad, torde emellertid vara uppenbart, och fall förekommo naturligtvis,
som man måste beklaga. Från fabriksledningen uppgafs, att många
skulle genom hotelser ha tvingats in i föreningen. Detta förnekas af
arbetame, och enligt uppgift från ännu oorganiserade tycks hotelserna
bestått i att man meddelat dem, att fackföreningen skulle veta att hindra
dem från att få arbete, när fabriken sattes igång igen.
I stället för att erkänna fackföreningen valde emellertid bolaget att
söka förmå arbetame att ej organisera sig, åtminstone ej på det sätt,
de själfva ville. Striden kom att gälla föreningsrätten, frågan huruvida
en arbetsgifvare har rätt att vägra sina arbetare att tillhöra en
fackförening, som han af ett eller annat skäl anser skadlig, och har, som
bekant, väckt stort uppseende och stor indignation.
Att pålägga de sociala striderna en karaktär af kamp för
rättigheter kan emellertid ha sina vanskliga sidor. Uppkonstruerade rättskraf
och utnötta slagord dölja de verkliga målen och de verkliga krafterna i
striden. En rättighet erkännes som sådan, blott när det gäller en själf,
aldrig när det gäller motståndaren; man ömmar för “arbetets frihet“
och vägrar mer eller mindre förtäckt alt ge arbete åt medlemmar af
“socialistiska“ fackföreningar, man ropar på föreningsrätt och söker
genom bojkott, i aftalen med arbetsgifvaren, genom våldsamheter och
andra föga tilltalande medel att hindra arbetare från att ansluta sig till
misshagliga organisationer. Dylikt moraliskt rätthafveri i striderna
mellan arbetsgifvare och arbetare förefaller skäligen ofruktbart. Det för
med sig mer eller mindre medvetet hyckleri hos båda parterna och
omöjliggör för den utomstående en nödvändig granskning af pro och
contra. Vore det ej möjligt att enas om en gemensam utgångspunkt,
att erkänna, att striderna mellan arbetsgifvare och arbetare så godt som
alltid äro maktfrågor, och att den utomstående bör betrakta dem först
och främst från synpunkten af hvad som är för det allmänna, för staten
nyttigast? Sedan kunna naturligtvis meningarna bryta sig lika skarpt
som förut, men man har då nått fast mark och kunde kanske slippa
en del af dessa tomma fraser och den mer eller mindre malplacerade
indignation, som hittills utmärkt värdesättandet af den ena eller andra
partens position i våra sociala strider.
Att fackföreningsrörelsen är nödvändig och för samhället nyttig,
har nu börjat så tränga in i det allmänna medvetandet, att den gamla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
