Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den socialdemokratiska ungdomsrörelsen.
Af alla de ungdomsrörelser, som i närvarande stund genomkorsa
vårt land, är den socialdemokratiska utan tvifvel den mäktigaste och
kanske — trots allt! — också den intressantaste. Men man behöfver
icke komma långt utanför den krets, som saken närmast angår, för att
finna, hur litet känd hela denna rörelse egentligen är. Den finns i
allas vår omedelbara närhet, vi snudda dagligen vid den, men det är,
som om man icke ansåge sig behöfva ägna den någon närmare upp-*
märksamhet oftare, än den gör sig skyldig till förlöpningar på en eller
annan punkt. Men ett sådant bedömande kan naturligtvis aldrig bli
rättvist. Låt vara, att förlöpningen stundom kan vara allvarlig nog;
låt vara, att oppositionen i mer än ett fall är starkt af behofvet
påkallad, såsom nu i militärfrågan; det kan i alla fall aldrig vara riktigt
att rycka lös en punkt ur dess sammanhang och på grund däraf döma
en hel rörelse, om hvars hvardagsarbete och sträfvanden på andra
punkter man ingenting vet. Det är för att lämna några upplysningar i
sistnämnda hänseenden, som denna artikel kommit till.
Låt mig då straxt från början fastslå, att jag här talar om den
socialdemokratiska och icke om den socialistiska ungdomsrörelsen.
Separationen skedde vid ungdomskongressen 1903. Det hade då
lyckats ytterlighetspartiet att vinna majoritet för tvänne betänkliga
uttalanden i religions- och militärfrågan; det ena: religionen bör med alla
till buds stående medel bekämpas; det andra: förbundets ställning bör
vara försvarsnihilistisk. Dessutom hade vid behandlingen af åtskilliga
andra frågor (särskildt rösträttsfrågan) starkt revolutionära tendenser gjort
sig gällande. Det var då som de sansade bland ungdomen, inseende
samarbete på denna grundval vara omöjligt, bröto sig ut och startade
en ny ungdomsorganisation med följande program: i religionsfrågan:
religionen privatsak; i militärfrågan: mot militärutgifterna, men ej
för-svarsnihilism; i taktikfrågan: parlamentarism, ej generalstrejk.
“Sam-manslagningsfrågan “ har sedan flere gånger varit före, men förfallit på
grund af olikheten i åsikter. För närvarande finns det alltså två
organisationer. Det socialistiska ungdomsförbundet är Hinke Bergegren
och hans parti; deras tidning heter “Brand“; det är en fåtalig men
lifligt verksam och däraf förhållandesvis i ögonen fallande grupp. Det
socialdemokratiska ungdomsförbundet, de moderata alltså, är däremot
vidt utgrenadt och räknar ungefär 10,000 medlemmar. Deras tidning
heter “Fram“ och utgick vid årsskiftet i c:a 25,000 exemplar.
Skillnaden i numerär är stor (och bör verka lugnande); skillnaden
i kulturellt hänseende är ändå större. Det kan måhända förefalla
mången — ty sådan är stämningen för närvarande — som om det
vore olämpligt att tala om “kultur“ i sammanhang med “ungsocialister“.
Jag vill då för det första ännu en gång understryka, att jag här talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
