Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och partiorganen betrakta denna sjukliga företeelse. —–Det är
bättre att slåss på två fronter än att ha lönmördare i sin egen armé*.
Mot ungsocialisternas resolution om religionens bekämpande har
tidningen (maj 1903) följande uttalande: “Därmed har man åter kommit
in på den rena dogmatismens ståndpunkt. Ty den absoluta förne-
kelsen och den enfaldiga tron äro blott olika sidor af samma sak.–
Ingen förhäfvelse öfver, intet hån emot andras ärliga öfvertygelse“.
Och på ett annat ställe i samma nummer brytes stafven öfver dem,
som “slå blindt efter religionen och den religiösa känslan i stället för
blott efter dem, som missbruka dessa“. Med sådana uttalanden vill
förbundet häfda sin ställning: religionen skall vara privatsak. — Utom
rena agitationsartiklar (som naturligtvis utgöra ett flertal) och dikter
(af hvilka icke få äro vackra) har jag, jämte de redan nämnda
nykter-hetsartiklarna, antecknat en liknande serie om kooperationen, biografier
(äfven ett par öfver icke-socialister), en artikel mot emigrationen (juli
1904), en om ligapojksuppfostran (april s. å.), ett par om konsten och
folket (med en underton af längtan, som man minns), en om
arbetar-ungdomen och de intellektuella och en om akademikerna i
arbetarepartiet (båda ett slags inbjudan till samarbete — fast naturligtvis på
socialdemokratiens mark). Jag skulle kunna fullständiga förteckningen,
men utrymmet tillåter det ej. Emellanåt träffar man ju också, det skall
icke förnekas, på åtskilligt, som man skulle önska borta. Dock icke
så mycket, att icke skillnaden häremellan och “Brands“ eller “Gula
farans“ nivå i alla fall blir högst betydlig.
Jag kommer nu till den brännande frågan, militärfrågan. Förbundet
startades 1903 på en halft om halft försvarsvänlig grundval; “vi kunna
gärna vara litet nationella af oss,“ heter det då, skytterörelsen
omfattas på flere håll med sympati, och i “Fram“ (juli 1903) läses till
och med: “Uppge vår nationella ställning göra vi aldrig, aldrig“.
Under de tre år, som förflutit sedan dess, har emellertid förbundets
ställning i denna fråga förskjutits betydligt åt vänster. Det “öppna
bref“ till statsministern, som för någon tid sedan återgafs i tidningarna,
härrör nämligen icke, som utomstående kunna tro, från ett
socialdemokratiskt ungdomsförbund i Malmö, utan från det socialdemokratiska
ungdomsförbundet, hvars styrelse har sitt säte i Malmö. Brefvet var
undertecknadt “centralstyrelsen“, så det är ju tydligt nog. Andra
liknande uttalanden ha följt sedan. Och att detta är en allvarlig sak,
det skall icke förnekas af någon, som verkligen tänkt sig in i hvad
den antimilitaristiska propagandan kan komma att betyda för
fosterlandets framtid. Men hvad är orsaken och hvad är botemedlet? När
en här utkommande tidning aftrycker Malmö-brefvet under rubriken
“Ungsocialisterna formligen tigga om stryk“, så bevisar det blott, hur liten
uppfattning man på visst håll har om hvad det hela här egentligen handlar
om. Orsakerna till en missriktning som denna ligga djupt, och man affärdar
dem icke med ett glåpord. Ja, för att gå ännu ett steg längre: om
man tror, att man kan nedslå rörelsen genom att sätta yttre
säkerhetsåtgärder i stället för inre reformer, så är man utan tvifvel inne på
orätt väg. Militärutgifterna trycka, och trycka mest, där skuldrorna äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
