Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svagast; härordningens börda lades på folket, under det att
rösträtts-reformen, dess nödvändiga supplement, alltjämt förhalas; förhållandena
vid lägerplatserna, vid in- och utryckning (se kapten I. Hults uppsats
i "Vårt fosterland och dess försvar") äro ofta otillfredsställande och ej
ägnade att ingifva smak för krigareyrket; värnpliktsfullgörandet medför
ofta förlust af förut innehafd tjänst; därtill kommer, att de alltmer
spridda fredsidéerna, vid hastigt påseende eller för en otränad reflektion,
kunna synas peka åt allmän vapennedläggelse såsom den enklaste och
genaste vägen till freden. Allt detta är synpunkter, som man är skyldig
att taga med i betraktande, innan man dömer. Att freden i själfva
verket icke vinnes på denna väg; att fosterlandet äger rätt att kräfva
individens underordnande under helheten; att det ibland kan vara
idealitet — och en större idealitet — att tiga, tåla och bida sin tid än
att göra revolt — det fattas icke så lätt af ungdomen, för hvilken
revolten är tjusningen och bragden. I synnerhet denna ungdom, som
känner sig som styfbam i samhället, och som icke står tillräckligt högt
och fritt för att se långt nog ut öfver sin egen krets, kan här lätt
komma att gripa vilse. Detta är sagdt, icke för att försvara, men för
att förklara den antimilitaristiska rörelsen, icke för att fömeka, att den
bör motarbetas, men för att bringa under debatt de medel, hvarigenom
detta bör ske. Upplysning, militära reformer och allmän rösträtt äro
sådana medel. Hvad den sistnämnda kan uträtta för att stärka
natio-nalandan, därpå äro Bebel och de tyska socialdemokraterna ett exempel.
Gif åt massorna ett fädernesland, som de känna vara deras! De ha
rätt att begära det. De förstå icke talet om vår ärorika forntid, de
känna icke fosterlandet som den goda modem, lika mot alla; men lär
dem, att fosterlandet är allas vårt barn, som vi tillsammans skola fostra
och värna, gif dem del i framtiden 1
Jag har här talat om "den antimilitaristiska rörelsen" och icke
skilt på de båda ungdomsorganisationernas ställning i detta fall.
Ungsocialdemokraterna ha, ännu helt nyligen ("Fram", febr. 1906),
upp-gifvit ändamålet med sin antimilitaristiska propaganda vara att "ute i
landet skapa en stämning mot militärutgifterna och för att dessa medel
i stället må komma det mindre jordbruket, folkupplysningen och
arbetare-pensioneringen till godo" — och velat göra gällande, att detta är något
helt annat än ungsocialisternas "försvarsnihilism". Men i praktiken ha
de båda riktningarna börjat visa tendens att växa ihop på denna
punkt; det visade sig i somras, och det har äfven visat sig nu. Och
kommittérade från båda lägren ha haft gemensamma öfverläggningar
om hur agitationen bör bedrifvas. (Därvid har dock, efter hvad jag
hört sägas, icke enighet uppnåtts på alla punkter; från
värnplikts-sträjken taga ungsocialdemokratema fortfarande afstånd). Man kan icke
frigöra sig från tanken, att den uppjagade krigsstämningen i somras
har sin del i att den antimilitaristiska propagandan skjutit växt.
Undertecknad är icke socialdemokrat och skulle alltså icke ha något
personligt intresse af att försöka göra svart till hvitt, ifall någon skulle
vilja uppfatta denna uppsats som ett sådant försök. Men man kan stå
utanför och se ett stycke in ändå. När ungsocialdemokraterna förgått
Social Tidskrift. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
