Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Straf og tilregnelighed. Af Aléx. Kraft, D:r. phil.
Med mångårig praktisk erfarenhet vid ett af Danmarks större fängelser tar
förf. upp till bemötande alla de invändningar, som från den klassiska skolan
inom juridiken riktas mot de allt mer framträdande fordringarne på en
fullständig omgestaltning af straffrätten. Den klassiska skolan bygger på en rad
genom tiderna dogmatiserade moralnormer då däremot deterjninistema, för. hvilka
ändamålsprincipen är den enda drifkraften, stöder sig på de nya teorier, som
mer eller mindre direkt framfödts ur de resultat, som de yngsta vetenskaperna
— fysiologi, psykologi, etnologi, antropologi och hela raden af
samhällsvetenskaper — utformat. “Hela det kriminalpolitiska spörsmålet — säger K. — är
så noga förbundet med det sociala och socialpolitiska, att följas de icke åt i
utveckling, uppkommer en för samhället skadlig, skärande disharmoni, i det
straffet, då det icke ingår som ett led i det stora sociala arbetet, kommer att
verka ej blott hämmande, men stridande mot den öfriga sociala utvecklingen."
Förf. ej blott förkastar hvarje straff synonymt med lidande, hvilket, såsom
ägnadt att framkalla antisociala känslor hos individen, motverkar det mål, som
bör vara straffets — nämligen samhällssäkerheten – utan motsätter sig vid
straffanvändningen hvarje gruppering af å ena sidan de s. k. ansvariga, de
tiil-räkneliga och å den andra de oansvariga, de otillräkneliga. Som
öfvergångs-former innan de nya principerna för alla brottslingars behandling trängt in i
det allmänna medvetandet, föreslår förf. redan nu genomförbara reformer på
området för unga förbrytares samt icke normala lagöfvertrådares behandling.
Sålunda uttryckes bl. a. önskemålet af den kriminella minimiålderns höjande
till 18 år, samt upprättande af ett tillräckligt antal *optagelsehjem‘, där alla
minderåriga förbrytare kunna underkastas en längre eller kortare psykofysisk
behandling. Med stöd af en sorglig erfarenhet framhåller förf. vidare
nödvändigheten af särskilda anstalter för unga fångar i åldern 18—25 år. ‘Det
finns ingen bedröfligare syn — säger han — än att se unga förbrytare, som, hur
skamlösa de än kunna vara, dock skulle kunna räddas åt samhället medelst
förnuftig behandling, vistas tillsammans med yrkesförbrytare, vaneförbrytare, hvilka
grånat i fängelset, och som inviga dem i det mest vidsträckta fördärf, fylla deras
sinne med ruttet tal, lära dem nya eller välkända förbrytarknep och skryta med
det lif, de ha fört.V Och ej minst måste arbetsmetoden förändras. *Det
nuvarande straffarbetet är för dessa unga människor ej ett arbete, som utvecklar
deras arbetsförmåga, men snarare ett, som försvagar deras arbetskraft och kommer
dem att stå arbetsovana, oöfvade den dag, de sättas på fri fot, så att hvarje
kroppsligt hårdt arbete genast bryter ned, tröttar dem. De frestas då att
upptaga sitt gamla lefnadssätt, hvilket en gång förde dem till brott, och som nu
åter och ännu säkrare skall föra dem därtill.»
Beträffande de icke normala förbrytames behandling, förkastar förf. af flera
ingående motiverade grunder upprättandet af själfstäncfiga kriminalasyler eller
asyler som annexer till straffanstalter och förordar denna kategoris vård å vanlig
sinnessjukanstalt. Vidare föreslås att en för hela landet gemensam
central-observationsanstalt upprättas. Denna bör inrättas som en modem psykiatrisk
klinik, bestämd att mottaga de anklagade, hvars mentala tillstånd nödvändiggör
observation, och de redan dömda hvilka under sitt straffs afsonande, visat symptom
tydande på sinnessjukdom. Härmed uppkommer krafvet, att läkare, anställda
vid statens straffanstalter såväl som vid ransakningsfängelserna, måste vara
utbildade i rättspsykjatri.
Man står i Danmark inför en genomgripande reform af rättsväsendet.
Förebådad sedan snart ett halft sekel, fordras denna reform nu med sådant eftertryck
af den allmänna meningen, särskildt bland de breda lagren, att alla
kommitté-konster till trots, den ej längre kan uppskjutas.
Med hänsyn till de starkt konservativa makter, som på detta område äro
verksamma, finnes väl föga utsikt att reformen mer än i mycket ringa mån
skall tillmötesgå den moderna kriminalogiska riktning, som d:r Kraft representerar,
men för opinionens bearbetning är det icke destomindre af betydelse, att redan
nu på ett vältaligt, varmt och insiktsfullt sätt, som här skett, framhålla de sannt
sociala och rättvisa synpunkter, som, hur utopiska de än nu förefalla, dock
komma att blifva framtidens. C. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
