Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
typiska exempel skulle kunna nämnas, men de angifna siffrorna torde
tillräckligt belysa frågan. Jag har dock ej talat om inneboendesystemet.
Som man kan vänta är det icke så utbredt. “Blott* hvar 11 :e eller
12:e person, barn inberäknade, torde innebo här.
Frågan var emellertid huru bostadsfrågan bäst borde lösas på
platsen. För att få del af arbetarnas tankar utsände kommittérade ett
frågecirkulär till stadens samtliga arbetarorganisationer. Det väckte
mycket intresse och besvarades på talrikt besökta sammankomster.
Frågorna voro 4 och berörde bästa platsen för arbetarbostäder, deras
byggnadssätt (stora eller små hus), metoder för uppförande (kommun,
enskilde, bolag, kommunallån m. m.), samt tomträttens användning.
Svaren voro synnerligen betecknande. Tomträtten förstod man sig
ej på, men jordreformtankar saknades icke, såsom indragning af
jordens “mervärde“. Lika många föredrogo en- som tvåfamiljshus,
men för de stora betackade sig alla. Blott stadens fastighetsförening
gillar, att bolag uppföra husen, annars delar man sig mellan idén om
försträckande af kommunallån, då arbetaren bygger själf, och idén att
kommunen uppför och uthyr bostäderna, hvarefter hyresgästen genom
årlig amortering i form af höjd hyresafgift så småningom blir
fastighetens ägare.
Efter långt öfvervägande uttalade sig kommittérade för
kommunallån. Bäst ansågs om tomtfftttsmstitutet hade kunnat tillämpas redan
nu, ty därigenom hindras tomtspekulation. Då detta ej låter sig göra
ansåg man, att vissa restriktioner i byggnadsordningen blefvo behöfliga
för de stadsdelar som bebyggdes med egna arbetarebostäder och
föreslogos sådana. Den riktiga principen ansågs vara, att genom skärpta
byggnadsbestämmélser hindra spekulationer, men samtidigt främja
uppförandet af de relativt dyrare småhusen genom förmedlande af billiga
lån till så stor utsträckning, som möjligt. Såsom nya föreskrifter i
byggnadsordningen föreslogos de för villaområden brukliga, såsom
fristående tvåvåningshus fixerande af antalet familjer och rum uti husen,
att blott ett bostadshus får uppföras på hvar tomt och att denna skall vara
bebyggd efter tre år m. m. Lånet föreslogs löpa med sådan ränta,
att stadens omkostnader för dess upptagande nätt och jämnt täcktes,
samt att det skulle beviljas för hela tomtens och % af husets
brand-försäkringsvärde. En del förslag angående straffränta i händelse husen
förändrades, eller inneboende hystes och premieri ng af enfamiljshus
genom rabbattering af tomtvärdet framfördes äfven.
När ärendet nyligen behandlades i stadsfullmäktige uttalades, att
frågan gällde, om staden skulle träda in som medarbetare i den
allmänna sannt nationella sträfvan att skapa egna hem i Sveriges bygder
och samhällen, och det var tydligt, att man åsyftade ett verksamt
ingripande från kommunens sida. Dock var man af mycket olika åsikter
angående behöfligheten af bestämmelser till hindrande af spekulation
och huru stort lånet borde vara, samt för hvilket slag af hus det skulle
beviljas. Resultatet af den långa debatten blef, att så godt som
samtliga föreslagna nya paragrafer i byggnadsförordningen antogos, men
högre lån än till hela tomtens och husets halfva brandförsäkringsvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
