Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gick man ej in på. En röst skillde för att yrkande om beviljande
intill H/i skulle hafva gått igenom. Räntan fastslogs till 4 3/4 %.
Enligt det fattade beslutet beviljas alltså lån motsyarapde hela tomtens
värde åt alla arbetare, som ämna bygga egna bostäder, men
byggnadslån endast åt dem, som uppföra envåningshus med två rum och kök
å nedra botten, samt ett rum med eventuellt kök i vindsvåning, enligt
ritning motsvarande Limhamns hus. Såsom säkerhet tages första
inteckning i fastigheten.
Ett första steg är sålunda taget i rätt riktning och visar huru
kommunernas ansvarskänsla inför den betydelsefulla bostadsfrågan växer.
Det må vara, att resultatet kunnat vara bättre och att den begränsning
af lånet, som här beslöts, utestänger många af dem, som kanske bäst
behöfva eget hem, men principen om kommunala byggnadslån till
kroppsarbetare vinner terräng. Staten har brutit väg och med sina
egnahemslån mött landtbefolkningens behof, nu är det samhällenas plikt att
följa exemplet. En tanke ligger bakom — på hemmet hvilar statens
grundval. Blir hemmet den oförskylda nödens boning, rymma dess
trasiga väggar endast med svårighet den växande barnskaran och
upplösas de band, som skulle hålla det hela samman, af inhysta främlingar,
då sprides vantrefnadens och missnöjets draicsådd utöfver Svea land.
Samhällenas uppgift är, så sannt de hvila på fosterlandets jord, att
med styrkan af sin förmåga främja den rörelse, som betryggar Sveriges
framtid.
Erik Palmstierna.
Arbetarfrågan i Ryssland.
En tillförlitlig och någorlunda fullständig redogörelse för de ryska
industri-arbetames ställning har hittills saknats. Desto valkomnare är därför den berättelse
i ämnet, som sept. 1905 tillställdes utrikesdepartementet i Berlin från tyska
legationen i S:t Petersburg, och ur hvilken följande upplysningar efter *Soz.
Praxis" äro hämtade.
Arbetarrörelsen i västeuropeisk mening är i Ryssland så ny —
ett enhetligt organisationsarbete har ej pågått längre än sedan 1904 —
att det är anmärkningsvärdt att den kunnat uppnå den styrka och
betydelse, som den under de sista årens omvälfninjgar visat sig äga.
Vid revolutionens utbrott var nämligen arbetarpartiet näst regeringslägret
det starkaste i Ryssland, och det enda som kunde tänkas med någon
utsikt till framgång upptaga kampen mot det administrativa förtrycket.
Betänker man, att den ryska fabriksarbetaren tills för ett halft
århundrade sedan var fabriksägarens lifegne och arbetade utan lön, synes
denna hastiga utveckling verkligen öfverraskande. Först år 1840 erhöllo
fabrikanterna rätt att frigifva sina lifegna, och följden blef en snabb
tillväxt af det fria arbetarproletariatet. Efter bondebefrielsen 1861
återvände visserligen en stor del till sina hembyar, men på 70-talet, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
