Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ekonomiska synpunkterna af de politiska. År 1887 ville man t. o. m.
ställa hela arbetarfrågan under inrikesministeriet, fabriksinspektörerna
blefvo guvernörens verktyg, och cirkulär med sträjkförbud utfärdades.
År 1886 hade dock försök gjorts att genom lag ordna
arbets-aftalet. Obligatoriskt föreskrefs införande af en arbetsbok med
arbetsordning. En 14 dagars uppsägelsetid fastslogs. Vidare skulle lönen
minst en gång i månaden utbetalas hel (icke i varor). Vid privata
skulder finge blott en tredjedel af lönen för ogifta och en fjärdedel
för gifta beslagtagas. Utlåning mot ränta från arbetsgifvare till arbetare
förbjöds. Samtidigt stadgades emellertid en hel mängd
straffbestämmelser. Vid sträjker och kontraktsbrott kunde anstiftarne dömas till
4—8 mån., deltagarne till 2—4 mån. fängelse; den som med våld
eller hot hindrade arbetsvillig, erhöll 4 — 8 mån. fängelse. — Men i likhet
med alla förordnanden från dessa år inskränktes äfven de nyssnämndas
verkan genom administrativt godtycke, det heliga Rysslands tyngsta
kors, och då f. ö. alla offentliga redogörelser saknas är det omöjligt
att bedöma vidden af deras tillämpning.
Först 1897 antogs en lag beträffande arbetstiden. Dess —
sedermera ytterligt kringskurna — hufvudpunkt lydde: För arbetare, som
— också blott delvis — har nattarbete, får arbetstiden ej öfverstiga
10 tim. — Någon statlig sjukdoms- eller invaliditetsförsäkring saknas
än i dag i Ryssland. Däremot stadgades genom lag af 2 juni 1903
fabrikanters godtgörelseplikt vid oycksfall i arbete. Denna lag, som
kräfver, stora offer af arbetsgifvaren, sätter arbetaren och hans
efter-lefvande i ett — åtminstone efter rysk måttstock — gynnsamt läge.
Strax innan revolutionens utbrott skulle en lag om arbetarutskott
trädt i kraft, men detta försök att skapa medlingsorgan mellan
drifts-ledningen och arbetarkåren förblef en verkningslös pappersförordning
till följd af bristen på hvarje erkänd organisation — ehuru det
visserligen förklarades, att samtidigt med denna lags ikraftträdande skulle
»tillåtas några slag af arbetarorganisationer».
Under revolutionens gång har sedermera vid sidan af allmänna
politiska kraf arbetarnes speciella klassanspråk formulerats. De lyda:
»Löneförhöjning, afskaffande af ackordsarbetet, minimilöner,
8-timmars-dag eller åtminstone stark förkortning af arbetstiden, afskaffande af
förpliktelsen till öfverarbete, högre betalning för frivilligt öfverarbete, i
lag förordnad fri läkarvård och sjukunderstöd, statlig ålderdoms- och
invaliditetsförsäkring, arbetarens tilltalande med »Ni» och höflig
behand-lig från förmäns sida, upphäfvande af kriminellt ansvar vid sträjker,
organisationsrätt och fackföreningarnes beslutande medverkan i arbetarne
vidkommande förhållanden inom fabriken». Regeringen har —
isynnerhet under Wittes ledning — visat benägenhet att tillmötesgå dessa
kraf, i den mån följderna träffa blott arbetsgifvaren, och ej inverka på
statens lugn. Denna rätt billiga reformvänlighet faller emellertid helt
naturligt ej arbetsgifvarne i smaken. Dessa förklara arbetaroroligheterna
som rent politiska företeelser, hvilka böra behandlas därefter. Då i de
kommittéer till arbetarfrågans utredning, som tillsatts af regeringen, sitta
många arbetsgifvare, leda de diametralt motsatta synpunkterna till ändlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
