Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rtor och barn; förflyttats till
utställningen och där utfört sitt arbete inför
allmänheten. De eländigaste lönevillkor
ha kommit i dagen. Inom så godt
som alla industrier kunna dessa
arbetare — äfven de skickligaste och
starkaste — ej uppnå en veckolön
öfversti-gande 5 à 6 skilling. Utställningen
bestod af 2 afdelningar, den ena
innehöll 250 hçmarbetsalster, den andra 22
verkstäder, i hvilka 44 manliga och
kvinnliga arbetare voro sysselsatta. Med
talrika föredrag belystes hemarbetet
från olika synpunkter.
Under den nu pågå-
/Sm.tnMan ende franska riksdagens
Clemenceau. stora Intetpellation1de-
batt i mediet af sistlidna juni månad
höll som bekant den kände franske
socialdemokratiske höfdingen Jaurès ett
stort tal, hvari han utvecklade de franska
socialisternas program på samma gång
han angrep inrikesministern,Clemenceau.
Hans anförande lär ha hört till ett af
de bästa, han någonsin hållit, genom
den formella fulländningen såväl som
den oratoriska kraft, hvarmed det
framfördes. Vi söka här nedan lämna en
mycket kort redogörelse för det långa
talet — det räckte öfver flera
sammanträden — antydande hufvudpunktema.
Jaurès framhöll först, att han endast
kunde skissera sitt program — förslag
till en socialistisk omorganisation. Med
citat från Marx, Liebkneckt, Vandervelde
m. fl. sökte han besvara frågan, hur vi
skola skrida framåt till samhällets
omvandling. Produktionsmedlens tagande
från den privilegierade klass, som nu
innehar dem och brukat dem till att
behärska arbetarklassen, skulle ske på
fullt fredlig och lagenlig väg, med
juridiska och sociala medel: expropriation
till allmän nytta i förening med ett
rättvist skadestånd. Särskildt skulle
staten inköpa grufvor, vattenfall,
fabriker, stora gods och järnvägarna.1
Kapitalet skulle uppsugas af och i arbetet.
I detta ombilaade samhälle, där
kapitalet är socialiseradt och
produktionsmedlen öfverlåtna åt arbetame, skola
de värdecertifikat, som kapitalisterna
erhållit i godtgörelse, blott tillåta dem
att köpa den förvandlade sociala verkr
samhetens produkter, och all ny
kapitalbildning i större, för samhället farlig
utsträckning därigenom hindras. De
inkomster, staten fick, skulle den då
begagna att skaffa rymliga, sunda
bostäder, att upphjälpa jordbruket och att
upprätta en försäkringsrörelse: sjuk-,
olycksfalls- och ålderdomsförsäkring.
Därefter vände sig Jaurès till
demokraterna; tillsammans med socialisterna
hade de frigjort Frankrike från
kleri-kalism. Nu vore ock stunden kommen
att genomföra de reformer, de radikale
så länge utlofvat, nu när de sutto vid
makten och hade en majoritet i
kammaren att stödja sig på.
»Herr inrikesminister, ni som
undertecknade det stora befrielselöftet till
arbetame 1885 och som nu står vid
makten, er frågar jag: hvad ämnar ni
göra för att lösa arbetarklassens bojor,
för att genomföra den sociala och
ekonomiska republiken, liksom vi i
samverkan förverkligat den politiska
republiken? Efter 120 års strider är nu
stunden inne, nu må ni stiga fram och
tala — och våga handla!»
Så ungefär ändade Jaurès denna del
af talet. I återstoden sysselsatte han
sig med regeringsförklaringen, hvarvid
han allt emellan anslog en mer ironisk
och sarkastisk ton. Han berörde
skattefrågorna, där han protesterade mot
ytterligare stegring, kom åter in på frågorna
om vattenfalls-, gruf- och jämvägsköp,
och yrkade i afseende på den militära
frågan på officerskårens
demokratiserande. Äfven i fråga om de
strejk-oroligheter, som under året varit i
Frankrike yttrade han sig och angrep
Cle-menceaus uppträdande.
Clemenceau, som om han ock ej är
ministärens officielle ledare dock är dess
största kraft, är urtyp för ett visst slags
politiker, mer talrika i Frankrike än
annorstädes. Anda från barndomen har
han hyst frisinnade och antiklerikala
åsikter och är ju känd som
»ministerdödaren» par préférence. Under
Dreyfus-processen kämpade han djärft och
energiskt på Zolas sida. — Det var ock med
stor spänning man i Paris emotsåg hans
svar på Jaurès tal ; det dröjde dock ett
par dagar, innan han uppträdde. Talet
var som vanligt hvasst, fyllt af uddiga
och skarpa vändningar, som framkallade
kammarens munterhet och applåder. I
början ägnade han sig uteslutande åt
händelserna vid Pas-de-Calais,
förstama j-orolighe terna och sträjkerna i all-
1 Franska staten äger Inga af de franska järnvägarna; som bekant rår
däremot svenska staten om de flesta svenska.
Social Tidskrift.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
