Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mänhet. Med stort bifall mottogs hans
framhållande af rätten att arbeta vid
sidan af strejkrätten. (I sin replik efter
hans tal påvisade Jaurès det ensidiga i
att ej tänka på arbetarnas solidaritet —
utan denna gör strejken knappt något
gagn, och C. erkände strejken.) Likaså
bemötte han — framgångsrikt —
socialisternas beskyllningar för att ha tagit
parti mot arbetarklassen. För denna
dag slutade inrikesministern sitt tal med
att hoppas på samarbete, så länge de
republikanska partierna kunde och att
ej skiljas förrän endräkt dem emellan
visade sig fullt omöjlig.
Dagen därpå fortsatte Clemenceau
sitt tal och utvecklade därvid sitt, d. v. s.
regeringens, program: »Ni har mitt
program i er egen ficka, herr Jaurès!»
Regeringen hade så småningom tänkt
införa 8 timmars arbetsdag, inköpa vissa
järnvägar o. s. v. Vidare framhöll C.
det kollektiva arbetsaftalet — en sak,
som socialisterna icke ens tagit upp på
sitt program! I en social organisation
måste två saker beaktas: människan och
hennes omgifning; man glömmer ofta
människan och omskapar blott
omgif-ningen utan att undersöka, om hon kan
lefva i den nya. I ett nytt samhälle
måste en ny människa placeras. Det
gäller alltså att reformera människan,
så skall hon af sig själf förändra ramen.
Häri såg C. en brist hos det
socialdemokratiska samhällsidealet.1 — Annu
en gång talade han därefter om
samarbete mellan de radikale och
socialdemokraterna mot de konservative.
»Om I viljen arbeta med oss, skola vi
räcka er handen, om i vägren — må
hvar och en följa sin bestämmelse. Vi
skola modigt taga dagens ansvar!»
Jaurès påvisade i sin replik en
inkonsekvens hos C.; denne hade hållit
fram individen men ändock framlagt
förslag om kollektivaftal. Vidare
ansåg Jaurès, att vexelvärkan borde råda
mellan individen och omgifningen.
(Clemenceau: Det är individen, som
skapar miljön!) »Och miljön skapar
individen», replikerade J.
Till slut kan nämnas, att kammaren
med rätt stor majoritet beslöt att
offentliggöra Clemenceaus tal, däremot ej
Jaurès.
7Vi/ r c a a har Kungl. Maj:t i och
för anordnande af den
* kongress för fattigvård
kommitté ochKfo,kfarsäkring8som
kommer att äga rum i Stockholm den
4, 5 och 6 oktober detta år beviljat ett
anslag af 2,000 kr.
Likaledes har Stockholms
stadsfullmäktige för samma ändamål anslagit
2,000 kr.
« c o Susan B. Anthony,
kvin-i nosakens vördade >old
Anthony f woman», afled den 12
mars i en ålder af 86 år i Rochester i
N. Amerika. Tiden från hennes första
framträdande till hennes död
omspänner en period af öfver 60 år. En stor
del af de reformer hon så outtröttligt
kämpat för, ha blifvit verklighet,
endast rösträttssakens slutliga seger blef
det henne icke förunnadt att upplefva,
något, som ännu på dödsbädden grämde
den för rättvisa och frihet lågande
86-åringen.
Redan 1849 fick Susan Anthony till
stånd en masspetition till kongressen
med 28,000 namnunderskrifter af
kvinnor om inskränkning af
alkoholutskänk-ningen, och har alltsedan stått i främ*
sta ledet i det hufvudsakligen af
kvinnor bedrifna storartadt framgångsrika
nykterhets- och sedlighetsarbetet i
Förenta staterna. — Under det stora
medborgarkriget, grundläde Susan Anthony
“Womens Loyal League“ med
ändamål att verka för negerslafveriets
upphäfvande; till en petition i detta syfte
skaffade hon 400,000
namnunderskrifter. Äfven för negrernas rösträtt
arbetade hon med energi, men fordrade
samtidigt rösträtt åt kvinnan. Negrerna
fingo rösträtt men icke kvinnorna.
Susan Anthony var jämväl en af stiftame
i »Världsförbundet för kvinnornas
rösträtt» och hennes sista åtgärd för
befrämjandet af det hon ansåg som
kärnpunkten i kvinnofrågan, den politiska
rösträtten, var att hon testamenterade
sin förmögenhet till den amerikanska
kvinnliga rösträttsföreningen.
Susan Anthony ägde en sällsynt
organisationsförmåga, uthållighet, klar*
tänkthet och praktisk blick. Tillika
besatt hon i hög grad den nyktra
idealitet och den försonande humor, som
är så karaktäristisk för den anglosach-
1 Clemenceau förbisåg härvidlag, att den moderna sociala rörelsen verkligen
omskapar individerna, om den ock i det socialpolitiska programmet ej direkt
betonat denna punkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
