Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
! SOCIAL TIDSKRIFT
ORGAN FÖR FOLKBILDNINGSARBETET OCH DE SOCIALA FRÅGORNA
Den folkliga sången och
föreläsnings-verksamheten.
I allt musiklif bör sången vara det centrala. Om sången i
vidsträcktare mening sedt tystnar och utfylles med instrumentalmusik, så är
detta ett tecken till musikalisk dekadans. Detta insågo Greklands
lärde för ett par årtusenden tillbaka. Och detta inser man nog äfven
i våra dagars Sverige, då man allt högljuddare ropar på: sång,
mera sång!
I allmänhet håller man visst före, att sångintressets tillgodoseende
hänger på skolsångens reformering. Och det är ju alldeles tydligt, att
skolan i detta afseende har en stor uppgift att fylla. Men för
sjuttiofem år sedan hade man ju så godt som ingen sångundervisning alls i
skolorna. Och på den tiden sjöng man vida mer än nu ute i
bygderna. Därför måste räddningen härvidlag åtminstone delvis komma
från annat håll.
Orsakerna till sånglustens och sångförmågans aftagande i vårt land
äro både mångskiftande och djupgående. Men den viktigaste får man
säkerligen söka i sociala förhållanden och missförhållanden.
I ett land, som varit så söndersplittradt af tvedräkt och partiväsen
som vårt, där man gett så mycket för att tillhöra den eller den
socialpolitiska fraktionen, det eller det religiösa lägret men ej så sällan glömt
att sätta en ära i att vara’ svensk och bärare af svensk odling, där
klasshat och byråkratism så ofta dominerat på fosterlandskärlekens
bekostnad, där har den folkliga sången ej gärna kunnat trifvas. Verklig
sorg luttrar själen och väcker mången gång sången till lifs: “sorgen är
sångens moder“; men missnöje och bitterhet dödar sången.
I den nationella samlingens tecken löses vår kulturella rösträttsfråga.
När Luther arbetat fram reformationens verk, erkände katolikerna
öppet, att Luther genom sina trosvarma sånger förvärfvat sin sak flera
anhängare än genom sina samtliga skrifter och allt sitt predikande.
Jesuiten Canzenius skref t. ex.: “Hymni Lutherici ánimos plures, quam
schripta et dedamationes occiderunt“. Sången var Luthers bästa vapen.
I fråga om danska folkets kulturella ståndpunkt vill man påstå,
att sången minst lika mycket som alla de tiotusentals folkliga föredrag,
hvilka årligen hållas inom landet, bidragit till nationens, lyftning och
förståelse af, att lifvet består af något annat än släp och slit.
Social Tidskrift. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
