Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vansinniga eller idioter. Å ett hospital i Minnesota voro af 1,360 patienter 60
proc. skandinaver, däraf 40 proc. norrmän. Grunden härtill är utan tvifvel att
söka såväl i präriens tryck på en nordbos sinne, som däri, att de första
ny-byggarne i sin intensiva kamp för tillvaron dragit för stora växlar på sin
lifskraft.
De senare årens emigrantström är öfvervägande riktad mot västkusten och
Washingtons högland. Denna trakt har också alla betingelser för att
tillfredsställa en norrmans hjärta. Den har älfvar och fjordar, fjäll och skogar, och dess
klimat är mildt och behagligt. Jordens fruktbarhet, när väl de
månghundraåriga skogarne bortröjts, är fenomenal. 50 acres på västkusten afkasta lika
mycket som 160 acres i inlandet.
Men det är likväl ej endast af fosterländsk grund som Klaveness afråder
sina landsmän att utvandra. Utvandringens bästa tid är förbi, och för personer
utan kapital, inflytelserika relationer eller fackskicklighet och öfverlägsen energi
erbjuder Amerika numera ej stora utsikter. Framförallt varnar han för östra
kustens storstäder, hvilka han betecknar som väldiga ”köttkvarnar" för
oerfarna emigranter.
Att ingen som hälst officiel förbindelse existerar mellan moderlandet och
utvandrame betecknas som ett ödesdigert misstag. Cn sådan förbindelse, som
utan svårigheter kunde åvägabringas, skulle hos utvandrarne finna det gladaste
tillmötesgående. Förf. föreslår till en början, att norska konsuler, hvars antal nu
är i förvånande grad otillräckligt, tillsättes på alla mera betydande orter, där
norrmän äro bosatta. Vidare framhålles vikten af att tillträde till Kristiania
universitet på allt sätt underlättas för norskfödda studenter i Förenta staterna,
att cirkulär därom sändes till Amerikanska högskolor, och att under studenternas
uppehåll i hemlandet tillfälle gifves dem till billiga resor inom detsamma.
“Det är ungdomen det gäller att vinna och hålla fast*, säger författaren. “När
utvandringen upphör — och den kan knappast vara mer än 15—20 år ännu —
skall Norges namn, dess språk och dess minnen efter ett par generationer vara
försvunnet därute, om i tid ingenting gjorts för bevarandet däraf. Ha vi då
ej större äregirighet, än att vi lugnt se på huru vi dö ut i ett stort och mäktigt
land, där en gång vårt namn stod högt?“. Norge bör låta representera sig
därute genom att årligen sända öfver några af sina bästa konstnärer, talare och präster.
I större utsträckning än som sker förordar Klaveness stipendiaters sändande
till Amerika. Hans bok, buren som den är af en brinnande patriotisk
indignation, är helt visst ingen okritisk lofsång öfver amerikansk kultur och
samhällsformer, men under den för ett europeiskt sinne ofta frånstötande ytan har han
upptäckt den alstrande kraftkällan, individens trö på sig själf, sitt folk och dess
framtid, — och hans öfvertygelse är, att i väster det ljus uppgår, som skall
på-nyttföda världen.
1 skapandet af ett starkt samband med den norska utvandrarkolonien ser
Klaveness intet mindre än räddningen af Norges ekonomiska själfständighet.
Norge har godt om naturliga rikedomskällor, men saknar driftkapital, i många
fall också speciell skicklighet, speciell erfarenhet. Allt detta äga landsmännen
på andra sidan Atlanten! Ville de tillföra hemlandet sitt guld och sina
kunskaper, skulle Norge befrias från främmande spekulanters hotande
förmyndarskap och så småningom nå fram till själfhjälpens trygga hamn. Se där den
oförfärade patriotens framtidsdröm.
Boken är rikt illustrerad och bjuder i synnerhet på ett intressant
porträttgalleri af framstående norsk-amerikanare, män hvars öppna, energiska drag mer
än ord vittnande om rasens oförsvagade dådkraft, äro ett varnande gif akt åt
det land, som ej bättre vet att tillvarataga sitt dyrbaraste människomaterial.
C. S.
Solidar II: Renhet, en häfstång för den enskilde och samhället af
Elsa Törne.
Solidar I, som anmäldes i denna tidskrifts februari nummer behandlade
tjänarinnefrågans lösning på själfhjälpens grund och förenkling af öfverklassens
vanor. Solidar II handlar om underklassens förfining, d. v. s. om hur klyftan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
