- Project Runeberg -  Social Tidskrift / 1906 /
296

(1901-1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

befordras genom att de vintertiden erbjuda kost och logis åt luffare
som under sommaren, då deras arbete bäst behöfves, ge sig ut “på
luffen“ o. s. v. Såvidt jag kunnat döma af besök å olika kolonier,
kunna nog åtskilliga anmärkningar riktas mot dem. Det är onekligen
sannt, att luffarne betrakta kolonierna som vinterhotell, hvilka man hälst
flyr sommartiden; och denna olägenhet undvikes blott delvis genom
att kontrakt uppgöres med dem, ty kontrakten respekteras ej. Men
under uppehållet å kolonien göra luffarne åtminstone ingen skada, de
stärkas fysiskt och de uträtta nyttigt arbete, ty äfven vintertiden kunna de
sysselsättas med odling af obrukbara hedar. Äfven om ej alla de 4,000
platserna vid kolonierna äro besatta, så uträttas genom dessa luffarehem
ett arbete som har nationalekonomisk betydelse. Detta arbetes storlek
kan lätt beräknas genom att multiplicera antalet å kolonierna besatta
platser med värdet af hvarje luffaredagsverke, som i Tyskland beräknas
till 2 å 2 V.» mark. I somras voro öfver halfva antalet platser besatta,
trots de goda tiderna.

Svårare synes det mig vara att kunna bemöta klandret att
anstalterna blanda ihop goda och dåliga element. Teoretiskt sedt vore det
riktigare att ha särskilda anstalter för ordentliga arbetare, som blifvit
arbetslösa, samt för straffade personer och typiska vagabonder, men i
praktiken torde en noggrann särskiljning vara rätt svår att verkställa.
Ndgon kontroll äger dock rum vid intagningen i anstalten. Alla
personer, som afskedats från en koloni till följd af dåligt uppförande eller
som brutit mot kontraktet uppföras sålunda på en »svart lista», som
hvarje månad tillsändes samtliga kolonier, och ingen å denna lista
uppförd kolonist upptages å kolonierna förrän förlåtelse erhållits.

När man statistiskt visar att en mycket stor procent af kolonisterna
återkommer oupphörligt till anstalterna och därmed anser sig kunna
visa dessas värdelöshet, torde man betydligt slå öfver målet. Man må
väl dock ej begära det omöjliga af dessa anstalter! De ha att behandla
den kanske mest svårförbättrade klass människor: de som sakna moralisk
tyggrad °ch ambition och som lämnat alla förhoppningar bakom sig.
Och hur lyckas tvångsarbetsanstalterna med dessa människor?

Förplägningsanstalterna.

Den första arbetarkolonien i Tyskland grundades af den bekante
pastor F. von Bodelschwingh, som trots sin höga ålder är ungdomligt
verksam för sina arbetarekolonier hvilka han förenat i ett förbund och
för hvilkas räkning han utger tidskriften »Der Wanderer». Men han
intresserar sig också för de s. k. förplägningsstationerna, hvilka
komplettera de förra. Afsikten med dessa är att motarbeta tiggeriet
genom att gifva kringvandrande personer kost och logis mot arbete.
Sedan gammalt ha sådana stationer funnits i vissa trakter af
Tyskland, men då de voro dåligt ordnade och lågo på för stort afstånd
från hvarandra, tjänade de blott att befordra kringstrykandet. På
senare år har emellertid i Westfalen uppstått en ny slags stationer
genom hvilka man lyckats att göra slut på kringstrykandet. På en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 4 15:56:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soctids/1906/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free