Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagsvandrings afstånd från hvarandra finnas sådana stationer som dels
äro förenade med arbetsförmedling, dels kräfva ett visst mått arbete
för hvarje vandrare. Hvarje arbetslös ordentlig, arbetare kan genom
dessa stationer få uppehälle och förhjälpas till arbete och befolkningen
är härigenom fullständigt befriad från plikten att hysa och underhålla
luffareskaran. Men om erfarenheterna från Westfalen äro goda, så är
det icke fullt säkert om systemet med lika mycken framgång skulle
kunna genomföras i hela det tyska riket. Ett nät af ett oändligt stort
antal stationer skulle onekligen kräfva oerhördt mycket arbete. Det
är emellertid Bodelschwinghs stora plan att genomdrifva en lag
hvari-genom stationsväsendet skulle regleras för hela Tyskland. Och han
synes nära sitt mål.–-.
T vångsarbetsanstalterna.
Till skillnad från arbetarkoloniema och öfriga frivilliga inrättningar
äro tvångsarbetsanstaltema straffanstalter till hvilka lösdrifvare o. d.
dömas.
1 regel äro de mycket sorgliga inrättningar, icke med afseende
å anordningarne utan resultaten. Man kan tyvärr öfverallt konstatera
att förbättringsprocenten är mycket låg, återfallen däremot mycket
talrika och att, i synnerhet där gemensamhetssystemet härskar, de dåliga
elementen äro de ledande och behärska de bättre. Där boxsystemet
i sofrummen och klassificeringen vid arbetsplatserna är genomfördt,
kan man hoppas på något bättre resultat; men i regel äro de inga
förbättringsanstalter.
De svenska tvångsarbetsanstaltema äro hvad inredning och disciplin
angår fullt jämförliga med utlandets och torde stå framför flera af dessa.
Men de äro behäftade med åtskilliga fel. Så är det arbete som
ut-föres på intet sätt uppfostrande. Den riktiga principen är ju att
arbé-tarne skola sysselsättas i sitt förutvarande yrke eller läras ett nytt och
att ambition och yrkesanlag skola utvecklas; men detta mål vinnes ej
genom att sysselsätta hela styrkan med stenhuggning! De som utgå
från våra tvångsarbetsanstalter äro därför föga besjälade af arbetslust
och ha ringa utsikt att förtjäna sitt lifsuppehälle genom arbete, helst
som f. d. tvångsarbetare ha föga godt anseende. Anstalterna äro
vidare för dyra — de kosta ungefär */4 mill. kronor årligen. För
den summan borde ovillkorligen större resultat för den enskilde
och samhället kunna vinnas. Det bör äfven framhållas, att dessa
anstalter ännu delvis ha samma fel som de gamla
gemensamhetsfängel-serna, emedan arbetet förrättas gemensamt, hvarigenom de ej undgå att
bli plantskolor för dåliga anlag. Slutligen är öfvergången från den
militäriskt stränga tvångsarbetsanstalten och lifvet utanför densamma
så stort, att de flesta frigifna icke kunna behålla jämvikten utan efter
åtskilliga irrfärder åter hamna på anstalten. Ur dessa synpunkter och
andra är därför en omorganisation af våra tvångsarbetsanstalter nödvändig
liksom lösdrifvarlagen är i behof af en grundlig revision.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
