Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Behofvet af ett organ för det allmänna fattigvårdsintresset
föranledde år 1880 bildandet af den ännu existerande “Deutscher Verein fur
Armenpflege und Wohltätigkeit“, hvars syfte i stiftelseurkunden
förklarades vara “Sammanfattning af de skilda reformsträfvanden, som
framträda på fattigvårdens och välgörenhetens område, samt fortsatt
ömsesidig upplysning af de på detta område verksamma personerna.“
Föreningen söker realisera sitt syfte hufvudsakligen genom årliga
kongresser och publicerande af kongressförhandlingarna. Medlem af föreningen
kan en hvar blifva, som intresserar sig för fattigvårdsangelägenheter och
förbinder sig att betala en årsafgift af minst 5 mark. Därjämte kunna
kommuner, fromma stiftelser och välgörenhetsföreningar af alla slag ingå
i föreningen mot en årsafgift af minst 10 mark. De äro berättigade att
låta sig företrädas å kongresserna genom en eller flera af sina
medlemmar. I spetsen för föreningen står ett centralutskott af 30 personer, som
åter inom sig utser en styrelse på 5 personer för ombesörjande af löpande
göromål.
Redan vid föreningens start var det tydligt, att dess ledande män
från början på ett synnerligen lyckligt sätt fattat sin uppgift. Sålunda
yttrade en af stiftarna på det konstituerande sammanträdet följande, som
ej torde sakna tillämplighet på svenska förhållanden: “Jag har sedan
ett par årtionden sysselsatt mig mycket med fattigvård och alltid fått det
intrycket, att de goda resultaten på detta område allt för långsamt krypa
vidare från stad till stad i stället för att de borde höjas upp på en
tillräckligt synbar offentlig skådeplats och där visas för hela den
intresserade mänskligheten. En sådan offentlig skådeplats skulle nu en
periodisk fattigvårdskongress föreställa. Där kunde på grund af väl
förberedda referat, på grund af jämförelser med ledning af en likartad,
tillförlitlig: statistik uppvisas, i hvad mån värdet af enskilda inrättningar och
förbättringar redan praktiskt har pröfvats. Jag skulle önska, att det
funnes platser, där de särskilda städerna kunde öfvertyga sig om hvad som
åstadkommes godt eller bättre och taga med sig hem en lefvande
öfver-tygelse om nödvändigheten af vissa bestämda framsteg“.
Föreningens förste ledare var ordföranden i Berlins stadsfullmäktige
d:r Strassman, som till sin död nitiskt verkade för föreningens
utveckling. Efter honom innehades ordförandeplatsen under 15 år af den
framstående socialpolitikern Seyffardt, som vid sin död efterträddes af den
nuvarande ordföranden, stadtrat Wolf i Leipzig. Föreningen räknar f. n.
såsom medlemmar 248 städer (d. v. s. alla städer i Tyskland med mer
än 20,000 inv.), 48 landtkommuner, i fattigvårdshänseende bildade
sammanslutningar af kommuner och statsanstalter, 59 välgörenhetsföreningar
och - - anstalter samt 199 enskilda personer. Bland de senare märkes
presidenten i Tysklands högsta domstol i fattigvårdsmål, som tillika är
ledamot af centralutskottet. Föreningen har äfven några utländska
ledamöter, däribland en svensk, direktör G. Englund i Gäfle.
Sin uppgift att vara ett centralorgan för sträfvandena på
fattigvårdens och välgörenhetens fält söker föreningen fylla genom publicerande
af berättelser öfver sin verksamhet. Dessa berättelser, som t. o. m. år
1905 upptaga 74 omfångsrika häften, åberopas ständigt, när fattigvårds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
