Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringen genomföras så, att ej goda och dåliga element sammanföras.
Den i Holland med framgång försökta planen att efter lämplig
utbildnings- och lärotid förhjälpa kolonisterna till egna hem kunde här, i
egnahemstankens land, realiseras. Vandrame borde fästas för 1 å 2
år vid anstalten, och någon svårighet att kontrollera att de icke rymma,
torde i vårt land ej finnas. Samtidigt med ett eller flera dylika hems
upprättande borde genomgående förändringar vidtagas vid vårt
tvångs-arbetsväsen och användningen af tvångsarbete inskränkas. Man kunde
tänka sig, att en till tvångsarbete dömd person finge afsluta
straffperioden i en särskild, mindre sträng anstalt, liknande arbetarkolonierna, och
att de som uppförde sig väl, finge vistas större delen af strafftiden
därstädes. Härigenom blefve öfvergången mellan den militäriskt stränga
anstalten och det frestelsefyllda lifvet utanför densamma ej så stor.
Dom till tvångsarbete borde dessutom aldrig träda i kraft förr än den
dömde bevisligen nekat antaga honom erbjudet arbete.
*
Det är en fullständig utopi, att luffareväsendet skall genom lagar
och anstalter kunna utrotas. 1 alla tider kommer vandrarelust och
arbetsolust att finnas liksom det är omöjligt att förhindra att ovisa
allmosor gifvas och tagas. Men häraf följer ej att det skulle vara berättigadt
att lägga armarne i kors och låta luffarne regera. Tvärtom bör man
söka minska deras antal, dels genom att undanrödja luffareväsendets
orsaker — dryckenskap, arbetslöshet o. s. v., dels genom att i hem
och anstalter af olika slag söka nyttiggöra luffarnes obrukade krafter.
G. H. von Koch.
En tysk fattigvårdsfören ing.
Intresset för fattigvård är hos tyskarna allmänt och lefvande, kanske
mer än hos något annat folk. Detta intresse har bl. a. tagit sig uttryck
i det öfver större delen af Tyskland utbredda s. k. Elberfeldsystemet,
som af stora skaror tyska medborgare kräfver en personlig insats i
fattig-vårdsarbetet och som naturligtvis har den återverkan att intresset hålles
vid lif och fördjupas. I många kommuner har det gått så långt, att
uppdraget att vara fattigvårdare betraktas såsom första villkoret för
erhållande af andra förnämligare förtroendeposter och att det nästan anses
som en skam att ej ha erhållit ett sådant uppdrag. Som bevis härpå
berättas följande historia. En person gjorde i en järnvägskupé
bekantskap med tre borgare från Elberfeld. “Herrarna äro väl fattigvårdare,
kan jag tro“, yttrade han, då han fick kännedom om deras hemort. “Ja,
natürlich“, svarade en af Elberfeldame. Den andra, som var en
gammal man, meddelade, att han varit vårdare under åtskilliga år, men
slutligen måst afgå till följd af försvagad hälsa. Den tredje blef generad:
han hade blifvit “prickad“ genom att förbigås vid vårdarevalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 4 15:56:44 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/soctids/1906/0305.html
