Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De oäkta barnen och fattigvården.
*–-en kortare artikel om de oäkta barnen och
fattigvården“ skrifver redaktör von Koch till mig. Om “de oäkta barnen och
fattigvården ■ då. Men uppgiften är vansklig — vansklig, därför att
ämnet är så rikt, att det skulle kunna skrifvas böcker därom, och fara
är så, att genom den "torra artikeln * ej höras de tusentals barnens
skrin, som anklaga; vidare därför att frågan är svår att finna en
lösning till, som är både verkligt god och verkligen möjlig att realisera;
äfvensom därför att staten, samhället och den enskilde tyckas vara
slagna med fullkomlig blindhet inför den orättfärdighet som begås mot
dessa oskyldiga barn och inför den däraf följande nöden. På sin höjd
står man här och där och gnuggar sig i ögonen, ännu ej efter en lång
natt tvagna rena från gamla fördomars stoft. När det skall skrifvas om
samhällets underlåtenhetssynder härvidlag, bör pennan doppas i blod
och tårar.
De oäkta barnen och fattigvården. Det synes mig, att vi först
böra ha klart för oss, hvad som menas härmed. Vi böra ha klart för
oss, att med ett “oäkta “ barn menas ett sådant äkta barn som ärfödt
af oäkta föräldrar. Och vi ha att göra detta klart för andra. Och så
ha vi sedan att ej blott betrakta utan äfven behandla detta barn som
sådant. Vidare, böra vi ha klart för oss och söka göra klart för andra
att med fattigvård menas fattigvård och ej kassavård. Detta är första
villkoret för möjligheten af denna frågas lösning.
Hvad så? — Jo, först och främst: bort med alla dessa barn
från våra fattiggårdar! Aldrig glömmer jag den skara fattiga som var
samlad å fattiggården i en af de landsförsamlingar, där jag en gång
tjänstgjorde. Se här: en så godt som blind kvinna — idiot och
van-skapad, en 30-års manlig idiot, vrålande som ett djur, en 40-års
man med hud och kött bortfrätt af lupus å stora delar af hufvudet och
å händerna, en blind man, vansinnig på grund af syfilitisk sjukdom, en
blind 45-års man med ett katt-ansikte, en 25-års flicka med periodiskt
vansinne, en efter tio är frigifven gammal fånge i höggradig tuberkulos
samt 4 å 5 andra ej mindre olyckliga. Bland dem växte nu upp 6
barn mellan 3 och 10 år, födda utom äktenskapet. Och föreståndaren?
— Ja, om honom säger jag hälst ingenting, men inte borde han få vara
föreståndare för en fattiggård. Vid mina försök med kommunalmännen att få
honom afskedad fick jag alltid till svar, att han skötte jorden så bra. — Det
var oäkta barn och fattigvård! Och likväl: flera af dessa fattiga voro
ju ej spillror af människolif, moraliskt sedt. Men hur ofta få ej sådana
barn vandra fram under sin barndom bland sådana spillror? — Bort
med dessa barn från våra fattiggårdar!
Hvarthän böra de bli burna utaf samhället för att erhålla vård?
Hän i sina mödrars armar. Mor och barn — de tu äro ett. Skall
det talas om barnets vård, måste det bli tal om modren. De tu äro
ett. Det går ej att tala, det får ej talas blott om barnet. Det måste
bli tal om modren för barnets skull — liksom det måste bli tal om
barnet för modrens skull. Och i rättfärdighetens namn har samhällets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
