Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIAL TIDSKRIFT
ORGAN FÖR FOLKBILDNINGSARBETET OCH DE SOCIALA FRÅGORNA
Arbetsförmedling för barn
vid utträdet ur folkskolan1.
Den första — och den för hela lifvet afgörande — kritiska
tidpunkten i en arbetares lif är den, när han lämnar skolan. Då gäller
det för honom och hans målsman att välja den verksamhet, där han
bäst passar och där hans förvärfsutsikter synas säkrast och störst.
Aldrig är afgörandet viktigare och svårare, alla hafva sin personliga
erfarenhet af saken, och särskildt folkskollärame hafva säkert anledning
att år efter år ånyo reflektera öfver de svårigheter som här möta. På
denna punkt saknas ju nästan all ledning — och resultatet af de val,
som göras, blir också ofta bedröfligt.
I regel önska barnen gå någon sådan väg, som lämnar dem genast
så pass själfständig inkomst, att de efter eget godtfinnande genast
kunna gestalta sitt lif. Och för många föräldrar äro ju existensvillkoren
sådana, att de vilja bli befriade från bördan att underhålla de
uppväxta barnen eller rent af behöfva deras bistånd snarast möjligt. Barnens
utbildning för lifvet betraktas sålunda som afslutad med skolgången,
i stället för att då skulle vidtaga den senare afdelningen af deras
uppfostran, nämligen utbildningen för det speciella yrket. Under sådana
förhållanden är det egentligen två stora strömfåror, som barnen,
särskildt gossarne, följa vid sitt val af yrke; antingen bli de springpojkar
i affärer af olika slag eller ock — och detta är väl den stora massan
— ta de anställning som hjälp- och grofarbetare inom hvilken branch
som händelsevis står till buds. De rekrytera sålunda oupphörligt den
allt för talrika armén af icke fackbildade arbetare, bland hvilka
kroppsarbetets risker, särskildt arbetslöshetsfaran, svårast härja. De få genast
aflöning, men den blir aldrig säker; de vänja sig genast vid den
vuxnes anspråk på lifvet, men komma aldrig därhän, att deras speciella
duglighet är eftersökt och har sitt gifna värde, som tillförsäkrar dem
stadigvarande användning. Framtiden offras för stundens tillfälliga
lättnad. Och för det egentliga yrkesarbetet blir följden den, att inom
många fack en ständig och säkert fullt berättigad klagan höres öfver
bristen på verkligt utbildad arbetskraft.
1 Delvis efter ett föredrag vid Sydsvenska Föreläsningsförbundets årsmöte
i Malmö den 7 juli 1906.
Social Tidskrift. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
