Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall här ingalunda bestridas — så är detta en allmän kulturfara, som
näppeligen kan med något anspråk på allmängiltighet bringas till
kongruens med faktiska politiska partiåskådningar. Det är visserligen en
påtaglig begreppsförvirring, då marxismens s. k. materialistiska
historieuppfattning fortfarande bildar bakgrunden till den samhällsbild, som på
den socialdemokratiska tribunen målas för arbetames ögon, medan den
samtidigt skjutes undan som en kuliss, då man, stundom med stora
skäl, våldsamt anklagar andra samhällsklasser för att icke låta sina
handlingar ledas af idéella makter som rättvisa och barmhärtighet. Men
i alla händelser kan den ur angifna förutsättningar härledda
sammanföringen af liberalism, socialism och anarkism i samhällsupplösningens
tecken icke stå sig inför en granskning, som utgår från verklig
kännedom om partiförhållandena i de nutida staterna.
Erik B. Rinman.
Kongressen för Fattigvård och
folkförsäkring i Stockholm.
Då den fattigvårdskommitté, som tillsatts af Centralförbundet för
socialt arbete, sistlidna maj utfärdade inbjudan till en kongress för
Fattigvård och folkförsäkring, vågade väl knappast någon hoppas, att
denna kongress skulle vinna en sådan anslutning och kunna visa ett
så betydelsefullt arbetsresultat som nu blef fallet. Men det visar tydligt,
huru allmän otillfredsställelsen med de nuvarande fattigvårdsförhållandena
är och hvilket lifligt intresse för deras reformering verkligen förefinnes,
att öfver 900 personer, däribland flera hundra ombud för
fattigvårds-styrelser från landets alla delar, den 4 oktober samlades i Stockholm
till vår första fattigvårdskongress. Det torde ingalunda vara någon
öfverdrift i påståendet, att den 4—6 okt. äro märkesdagar i vår
kommunala och sociala historia. ‘Kongressen saknade hvarje spår af den
kon-ventionalism, som ofta plägar vara ett utmärkande drag hos dylika
församlingar: hvarje medlem infann sig med det ansvarsfulla
medvetandet, att man samlats för att behandla frågor hvilkas snara lösning
fordras lika mycket af det välförstådda statsintresset som af tvingande
humanitära skäl.
Under dessa kongressdagar kom det klart och tydligt i dagen,
huru nära alla de skilda sociala frågorna äro beroende af och inväfda
i hvarandra, man såg huru vägen till fattig vårdsfrågans “lösning“ går
öfver alla de skilda sociala spörsmålens vidder, och de tre dagarnas
förhandlingar hade nog också det goda med sig, att de hos mången
vidgade synpunkterna och uppfattningen af samhällsfrågorna. Väl må det
vara sant, att kongressdeltagarna i allmänhet representerade kommuner,
där redan intresset för fattigvården är vaket och förhållandena relativt bra,
under det att ombud för de mest efterblifna samhällena saknades, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
